Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band VII
- 1. Sammanhängande kapitel
- Byliv i gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
sammanhängande kapitel.
ken på sin värdighet brukade ha ett »värahorn»1 att blåsa
i och en ringstav med järnringar att skramla på. Den
brukade han kasta efter ostyriga djur. Men i allmänhet hade
kreaturen sådan respekt för ringstaven, att herden ej behövde
mer än hotfullt skaka den, för att de skulle
hålla sig på sin tillmätta plats.
*
Många urgamla byar finnas kvar än i dag,
framför allt i Dalarne, men de flesta har
skiftet sprängt sönder. Väl var det ibland
si och så med grannsämjan i dessa
hopgyttrade samhällen, men ändå var det
påkostande, när de gamla banden skulle
upplösas och man måste flytta ut i den stora
ensamheten. Hur tryggt och hemvant tyckte
man ej då, att livet varit i den gamla byn,
där man hade så lätt för att träffa varandra!
Här kunde ju kvinnorna få sig en daglig
pratstund vid brunnen på bytorget; här
brukade man tända valborgsmässoeld på
byberget, här reste man med förenade
krafter majstången vid midsommar, sköt till
måls på »hanen» i toppen, hade idrottslekar
och mycket annat roligt, som endast med
förenade krafter kunde åstadkommas. Här
lärde man sig samarbete med sina
grannar. Hur stark är ej än i dag
samhörighetskänslan inom de gamla byarna i
Dalarne! Och det är nog inte så
oförklarligt, att man just där träffar på den
slagfärdighet i replikväxling, för vilken dalkarlar och kullor äro
allbekanta.2
1 Horn av »väre»: vädur, bagge.
2 "Vill man ur äldre litteratur ha ett koncentrat av denna
slagfärdighet, kan man välja det svar, en Svärdsjöbo gav prästen, som hade
provpredikat men ingalunda till församlingens belåtenhet. Efter
högmässans slut sade prästen till en av församlingens stöttepinnar: »Men
hör du, hur kan ni sjunga så skralt?» Svaret kom ögonblickligen:
»Åh för en gångs skull står du väl ut med det.»
Gammal budkavle
från Kackestads
by, en mil söder
om Mariestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0142.html
