Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Gustav IV Adolfs vistelse i Baden år 1803—1804 - Nya bilder från finska härens sista återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya bilder från finska härens sista återtåg. 141
viljekraftiga mor övertala sig att stanna längre och längre,
inalles nära tio månader, i Baden. Markgrevinnan av Baden
underblåste sin svärsons begynnande ovilja mot Napoleon.
Gustav Adolf har nog även tagit ett visst intryck av den
Napoleonsfientliga stämningen inom vissa badensiska
kretsar. Däremot framgår det av Herbert Lundhs
undersökningar av hithörande frågor, att det gängse talet om franska
emigranters inflytande på den svenske konungen är i hög
grad överdrivet. Dessa landsflyktiga fransmän stodo
nämligen icke i någon beröring med hovet i Karlsruhe. Lundh
har även förebragt bevis för att svärmaren Jungs påverkan
på Gustav IV Adolf egentligen tillhör en senare tid än
konungens vistelse i Baden.
Nya bilder från finska härens sista återtåg
sid. 685—686
har släkthistorikern Vivi Horn givit oss i sin bok »De sista
Sturarna», där hon publicerar sin fars morfars, major Sten
Stures, brev till »den mest älskade av hustrur». Han
berättar, hur ryssarne i trakten av Oravais ha »härjat och bränt
överallt, där de farit fram, spikat och korsfäst bönder samt
pinat dem på alla vis med det mest utsökta barbari» för att
injaga skräck hos befolkningen och avhålla den från att
oroa trupperna. »När skall detta elände en gång taga slut?»
utbrister han. »Rättnu blir jag matt vid dessa
ohyggligheter, varvid mänskligheten ryser och man skall hava ett
par supar och god måge att kunna se.» Gräsligt ha
kosackerna huserat i de byggnader, där de tagit kvarter. »Jag bor»,
skriver han den 3 september, »i en liten kammare, som varit
rätt snygg med tapeter och vacker kakelugn, nu knappt en
ruin kvar. Runt omkring råder den faseligaste
svinaktig-het. Allt hö, som var inbärgat, ha de förstört och sedan tänt
eld på ladorna. Större delen av säden ha de skurit axen av
och för övrigt släppt sina hästar dit. Det är en gruvlig syn
att se det fattiga folket krypa fram ur skogarna och finna
sin egendom förstörd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
