Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Den »verklige» Sven Dufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den »verklige» sven dufva.
143
Den »verklige» Sven Dufva.
Sid. 690.
Till striden vid Yirta bro har sägnen förlagt den bragd av
Sven Dufva, som Runeberg besjungit i »Fänrik Ståls sägner».
Såsom förebild för diktens hjälte har traditionen utpekat en
soldat vid Vasa regemente vid namn Zacharias Bång,
som faktiskt utmärkte sig i striden vid Virta bro. Denne
krigare stupade dock ej på valplatsen, såsom Runebergs
Sven Dufva, men blev svårt sårad, och Sandels skall själv
ha fäst medaljen för tapperhet i tält på hjältens bröst.
Bång synes emellertid ha repat sig efter sina svåra
blessy-rer, följt med de finska trupperna över till Sverige och slagit
sig ned som nybyggare och skomakare i Lycksele, där man
har rest en minnessten över honom på det efter honom
uppkallade Bångberget.
Han lär emellertid ha varit en bångstyrig krabat, när
han fick sprit i sig. Hans storväxta, manhaftiga hustru
säges ha varit den enda, som då fick bukt med honom. Hon
skall ha varit dotter till en finsk officer men tidigare ha rymt
från hemmet med sin förste fästman, med vilken hon hade
två barn. Enligt en annan uppgift skall hon ha varit dotter
till en handlande och rådman i Piteå. Då fästmannen
övergav henne, gav hon sig ut på nya äventyr och gifte sig
slutligen med sin släkting Bång.
I fyllan och villan vanskötte emellertid Bång sitt
slto-makarämbete så, att han på allmän sockenstämma anno
1824 blev avsatt därifrån och förständigad att flytta från
Lycksele. Han stannade dock lugnt kvar, men år 1828 råkade
han i ett slagsmål med några lappar, vilket slutade med att
han själv fick stryk. Då fann han äntligen för gott att ställa
sig förvisningsdomen till efterrättelse och flyttade sina
bopålar till Vilhelmina lappmark, där Bångnäs by och
Bångudden minna om den finske krigaren. Här levde han
huvudsakligen av det rikt givande fisket. Men även här kom hans
krigarblod alltemellanåt i svallning, och det talades man
och man emellan om hans »hedniska levnadssätt». För hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
