Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 3. Smärre tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 smärre tillägg. nya litteraturförteckningar.
K. G. Westman opponerat sig. Han har framhållit, att
justitierevisionen i 1772 års författning tilläts vara ganska
självständig gentemot kungamakten och alltså var en i sitt slag
mycket god föregångare till Högsta domstolen.
Konflikterna mellan Gustav III och justitierevisionen utgjorde
undantagsfall under ett för övrigt rätt drägligt samarbete.
Justitierevisionen var en del av rådet och föll, då detta föll.
Högsta domstolen kom naturligtvis som institution att
väsentligt skilja sig från sin föregångare. Den fick ej samma
anseende, som rådet hade haft — delvis naturligtvis som en
följd av att ofrälse män sutto med där. Men den höjde sig
över rådet i fråga om kompetens, och den specialiserade sig
på justitieärenden på ett helt annat sätt, än den
högförnäma men ur juridisk synpunkt ofta rätt oskolade
rådsförsamlingen hade kunnat göra.
Sid. 443 efter st. 2: Englands och Preussens välvilliga
intresse för Sverige fick alltså icke inverka störande på
fredsunderhandlingarna med Ryssland, men ändå förstod Gustav
att med stor diplomatisk skicklighet utnyttja denna
stämning i London och Berlin till sin förmån vid uppgörelsen
med Ryssland.
Sid. 447 efter st. 2: T. o. m. personer, som stodo konung
Gustav så pass nära som skalden Kellgren och
presidentsekreteraren von Asp, hoppades mycket av franska
revolutionen. Även flere av Gustavs diplomatiska representanter
i Paris beundrade det nya, som där höll på att växa fram.
Baron Staël von Holstein, som var svensk ambassadör i
Paris efter Creutz, stack i varje fall inte under stol med sin
förtjusning över den store finansministern Necker — som för
resten var hans svärfar — och gladdes åt den nya franska
författningen av 1791. Men Gustav tillsatte i Frankrike
såsom sina särskilda ombud personer med samhällsbevarande
åsikter, och de hade till uppgift att i hemlighet övervaka
Sveriges officiella representanter.
Gustav hade emellertid även ett annat, tungt vägande
skäl att verka för återställandet av den gamla ordningen i
Frankrike. Intill årsskiftet 1788—89 hade det monarkiska
Frankrike varit Sveriges enda bundsförvant. Men från och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
