Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Kristian Ludvig Lenz - Johan Georg Eck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN GEORG ECK.
169
lantmannen tror inte så illa om någon. Lyckliga oskuld och
enkelhet i seder I»
I egenskap av pedagog intresserade sig Lenz naturligtvis
för sina svenska yrkesbröders levnadsvillkor. Han fann dem så
tärda av ständiga bekymmer för brödfödan, att han ej kunde
tillbakahålla sina tårar. Då de ej hade råd att följa med
litteraturen och delta i sällskapslivet, blevo de efter sin tid och
saknade möjligheter till kulturell förfining. »Men», tillägger
han, »varför skulle jag särskilt anklaga Sverige för detta, då
samma förebråelser måste riktas mot Tyskland?»
Tre år senare reste Lenz’ landsman den unge estetikern,
sedermera professorn i Leipzig
Johan Georg Eck
genom Skåne och beundrade Öresund med dess livliga trafik
och den enastående utsikten över Kullen. Två år därefter
kom han tillbaka, men då sjövägen, med ett segelfartyg från
Pillau till Gefle. Här kände han sig från första stund som
hemma bland bildade men alltigenom naturliga och glada
människor, vilka försökte överträffa varandra i att bjuda på
kalas. Och anrättningarna voro en verklig heder för det
svenska köket. Vid en utflykt till några fäbodar i trakten
utvecklade det svenska sällskapslivet ute i naturens sköte sina mest
tilldragande sidor med sång och gamman i den ljusa
sommarnatten.
Eck gjorde även en utflykt till Dalarne, vars befolkning
tilltalade honom mycket genom sitt sunda, goda lynne och sin
förmåga att slå sig fram i ett bistert klimat på några små och
karga jordlappar. Detta var möjligt endast tack vare en
beundransvärd händighet, som gav dem möjlighet att skaffa
sig biförtjänster av olika slag.
Även i Stockholm trivdes Eck utmärkt och njöt i fulla drag
av stadens många vackra utsikter. De vyer, som öppnade sig
från Skeppsbron och — i ännu högre grad —■ från Mosebacke,
fann han så underbara, att han ej vågade försöka sig på att
beskriva dem med ord. En höjdpunkt i hans vistelse var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
