Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Ur förhistorien till 1809 års regeringsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
När riksdagen sammanträtt ocli regeringen fick känning med
opinionen i stånden, blev det emellertid strax klart, att detta
inte skulle gå. Då retirerade man till en tredje position. Vid ett
möte den 7 maj mellan hertigen och hans rådgivare samt
talmännen och några av de ledande inom alla fyra stånden
framkastades följande plan. Hertigen skulle i kraft av sin arvsrätt
utropas till konung. När så skett, ämnade han framlägga ett
förslag till regeringsform, vilket ständerna finge vidare
utarbeta och slutligen underställa honom för godkännande. Detta
program har i korthet karakteriserats så: »Kung först,
konstitution sedan, och konstitutionen tillkommen genom samarbete
mellan konung och ständer.»
Men inte heller den planen kunde genomföras. Präste- och
bondestånden sade följande dag ja tack, borgarne sade
försiktigt och hövligt nej tack — efter att ha tagit sig några
timmars betänketid — och adeln svarade bryskt nej. Det var
nu som Jacob Cederström helt öppet krävde genomförandet
av programmet »Konstitution först, kung sedan». Riksdagen
ville själv, utan inblandning ovanifrån, utarbeta Sveriges nya
grundlag.
På kvällen samma dag var det liv och rörelse i hertig Karls
gemak. »Den arme hertigen slets som ett vajande rö hit och
dit mellan två olika inflytelser.» Adlersparre och andra ville,
att han skulle nedlägga sitt riksföreståndarskap och resa ut
på landet, till sitt kära Rosersberg; samtidigt skulle
Adlersparre avgå som befälhavare och lantmarskalken lämna sin
post — kort sagt: man skulle genom en regeringsstrejk söka
tvinga adeln att ge efter. I själva verket tycks allt detta redan
ha blivit beslutat — men så kommo andra rådgivare till, och
de förmådde hertigen att ge vika för adelns krav. Kvällen
hann inte förgå, innan denna sakernas vändning blev bekant
på adelsklubben, och där hälsades nyheten med stormande
jubel. »Den 8 maj är vår moderna konstitutionella historias
vändpunkt», säger också med ali rätt Erik Fahlbeck, den
forskare, som senast behandlat dessa upprörda och
mångom-skrivna dagars historia. Några dagar senare tillsattes
konstitutionsutskottet, som genast tog itu med sitt värv.
Till saken hör emellertid, att takt och klokhet bjödo de
män, som utarbetade 1809 års regeringsform, att inte
självtillräckligt sluta sig inom sitt skal utan att uppehålla en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
