Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Bondeståndet och 1809 års regeringsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDESTÅNDET OCH 1809 ÅRS REGERINGSFORM. 179
nämligen bondeståndets. Ej förrän den sistnämnda dagen
förmåddes bönderna genom en överrumpling, som strax skall
skildras, att ge med sig och låta sin talman skriva på.
Detta är inte blott ett historiskt kuriosum. De händelser,
som dessförinnan tilldrogo sig, den allvarliga kris, som
fortfarande pågick, de innebära, att revolutionen ej var avslutad.
»Regementsförändringen» höl) på att utveckla sig till en strid
samhällsklasserna emellan, någonting i stil med den »stora», den
franska revolutionen tjugo år tidigare.
Redan då bondeståndet utsåg sina ledamöter i
konstitutionsutskottet, fingo dessa en bestämd anmaning av sina
medbröder att tillse, att de gällande ståndsprivilegierna icke skulle
upptagas i regeringsformen.1 Bondeståndet krävde med stor
styrka och enhällighet privilegieutjämning, och på den
punkten gåvo de tre bönderna i utskottet inte med sig. När
förslaget till regeringsform den 2 juni kom till stånden, var det
försett med en reservation av bondeledamöterna mot 114:e
paragrafen, som innebar ett fastställande av gällande
privilegier. Bönderna ville, att en »billig jämkning» skulle ske, innan
privilegierna fastslogos; bl. a. att ali jord skulle lika beskattas
och i lika mån bära rikets försvarsbördor.
Inom adeln var man villig att gå dessa krav ett gott stycke
till mötes. Den 2 juni beslöt adeln självmant att avstå från
sin hittillsvarande rätt att ensam inneha säterier. Vidare
erbjöd sig ståndet att betala mantalspengar och slutligen att till
nästa riksdag åtaga sig beskattning för sina hemman likasom
andra. Präste- och borgarstånden fattade motsvarande beslut
för sina jordbesittningar.
Men bönderna åtnöjde sig ej med detta — de krävde
en-ständigt en grundlagsändring av innebörd, att ali jord skulle
beskattas lika. Eggade av »oredans apostlar», kanske även av
adelsmän, som voro missnöjda med revolutionen, ville de helt
enkelt uppskjuta hela ärendet, till dess
skatteutjämningsfrå-gan var avgjord. Att ryssen trängde på, och att rikets
belägenhet för var dag blev allt värre tycktes inte inverka på dem.
1 I ett annat fall fordrade bönderna emellertid, att privilegierna —
deras egna nämligen — skulle strikt tillämpas! Enligt dessa fick
ståndets sekreterare inte vara adelsman. Nu utsågs emellertid en adelsman
till posten, men inom några dagar framtvingade bönderna hans
avgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
