Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Drottning Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
med orden: »Ni får hjälpa mig att påminna mig vad jag har
begått för synderi» Och så började man med förenade krafter
fundera. Det gick litet trögt i början, men så var det en,
som för att rädda situationen tog mod till sig och
under-dånigst erinrade om att Hennes Maj:t häromdagen hade
grälat på en lakej och kallat honom »slyngel». »Utmärkt»,
konstaterade Desideria, »skriv upp det I» Då vågade sig en
annan av hovstaten fram och ökade syndaregistret med en
påminnelse om att Hennes Maj:ts taffeltäckare dagen förut
hade fått en kunglig gaffel efter sig, i anledning av att
soppan var för varm. Och en tredje kom plötsligt att tänka
på att drottningen för någon vecka sedan hade hotat sina
kammarfruar med de eviga straffen, av den orsaken att
Hennes Maj:ts koaffyr den dagen inte blev riktigt lyckad.
»Det här går ju förträffligt I» nickade Desideria förtjust.
»Skriv upp detl Skriv upp detl» Och ju mer syndaregistret
växte, dess mer belåten blev Högstdensamma. Till slut var
det så långt, att hon belåtet konstaterade: »Det här räcker
för flera bikter, om jag hushållar med min skuldbörda.»
Varpå hon tog meritlistan och begav sig till sina rum för at.t
läsa på.
Men det måtte hon inte ha gjort så bra. För när dagen för
bikten var inne, kom hela hennes hov i uppror, därför att det
viktiga papperet hade kommit bort. Man letade överallt.
Under tiden kom bud på bud, att drottning Josefina satt i
sin vagn och väntade.
Till sist kom svärdottern själv upp för att se, vad som stod
på. Hon fann då sängkammaren fylld av hovdamer, som
rafsade om i alla lådor och skåp, medan Hennes Maj:t i
förtvivlan vred sina händer. »Vad är det?» frågade Josefina. Och
med en tragisk gest och förtvivlan tecknad i sina anletsdrag
svarade Desideria: »Jag letar efter mina synder.»
För övrigt är det betecknande för drottningens religiösa
ståndpunkt, att hon aldrig tyckte om att höra talas om
döden eller skärselden. När hennes själasörjare en gång
utbredde sig över de kval, som där väntade syndarne, stod
Hennes Maj:t inte ut med fler gräsliga detaljer utan avbröt
honom förebrående: »Om Ni visste, vad det här irriterar mina
nerver, så skulle Ni inte plåga mig med att tala om alla de
där rysligheterna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
