Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Karl Johans svårigheter som diplomat och härförare i kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
replikerade han godmodigt: »Det må inte förtänkas Hans
Maj:t, att han skaffat sig en sådan general till omväxling med
alla dem han förut hade att gråta åt.»
Såsom stabschef fungerade Adlercreutz, men ej heller han
hörde ju till de stora fältherrarne. Hans dröm hade varit att
få rycka in i Finland som befriare. Karl Johans ryssvänliga
politik hade han svårt att smälta, och generalens självrådighet
underlättade inte samarbetet inom generalstaben. För
kronprinsen hade det inte varit något nöje att utnämna honom till
stabschef, men han måste ta hänsyn till opinionen inom armén.
Och så är det troligt, att den misstänksamme Karl Johan
ansåg det lugnare att ha f. d. tronomstörtaren under ögonen
än att lämna honom hemma under sin frånvaro på utländsk
mark. Redan kort efter kronprinsens ankomst till Stralsund
blev det emellertid ett stormigt uppträde mellan honom och
stabschefen, vilket slutade med att Adlercreutz inte på flera
dagar visade sig för Karl Johan. Men småningom blev det
lugnt igen.
För övrigt hade Karl Johan inte mycket förtroende till en
armé, som i hundra år lidit idel nederlag, och som för det
myckna politiserandets skull inte lärt sig den blinda lydnad,
han krävde såsom nödvändig.1 Men ej heller de preussiska
trupper, som Karl Johan senare fick under sitt befäl, voro
mycket att lita till. De utgjordes till stor del av nyuppsatt
lantvärn, och Napoleon hade mycket låga tankar om dem.
Karl Johans uppgift som deras högste befälhavare
underlättades sannerligen inte genom general von Bülows och andra
högre preussiska officerares motvilja mot att kommenderas
av en fransman och därtill en, som förut besegrat dem.
Na-tionalhat och andra mer eller mindre primitiva känslor och
lidelser kunde t. o. m. ta sig sådana uttryck, som när den
schle-siska armén på hösten 1813 eggade nordarméns
underbefälhavare till myteri mot den svenske kronprinsen.
De förbundna furstarnes misstroende mot Karl Johan var så
1 Inte hade heller våra indelta knektar just mycket av vad som
ansågs höra till militärisk pli. Tyska och engelska soldater gillade
inte dessa kraftigt byggda men ändå så beskedliga nordbors »civila
fasoner». Inte anstod det militärer att på krogarna komma in med
huvudbonaden av och under ödmjukt bockande med pengarna i hand
beställa en sejdel öl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
