- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
228

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - John Thomas James - Wilhelm von Schubert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På sommaren 1813 anlände till Göteborg en ung engelsk
student vid namn

John Thomas James.


Han skulle en gång i tiden bli biskop i Kalkutta. Vi ha
redan berättat om det bedrövliga intryck, som Bohusläns
kustbefolkning gjorde på honom.[1] Ett helt annat folk,
kraftfullt och intelligent, mötte han i andra delar av landet, framför
allt i Dalarne. Svenskarne äro ärliga, konstaterar han även,
och »äga i hög grad den stolthet — jag hade så när sagt
sturskhet — som kännetecknar de lägre samhällsklasserna
av ett folk med fritt statsskick». Han sammanfattar sitt
intryck av svenska folket sålunda: »Jag kan uppriktigt försäkra,
att ingen resenär lämnar detta land utan saknad och efteråt
alltid med livligaste intresse tar del av alla underrättelser,
han får om detta folks öden.»
*     *
*


En stark bekräftelse på Thomas James’ vackra slutord
om vårt land har avgivits av en annan teolog, professor

Wilhelm von Schubert


från Greifswald, som under åren 1813—20 företog tre
studiefärder genom så gott som hela Sverige. Han var en
både grundlig och vaken iakttagare, och sina intryck har
han nedlagt i tre digra volymer, som han avslutar med dessa
ord, då han avreser från Hälsingborg: »Med vemodiga känslor
gick jag ombord på den båt, som skulle föra mig över till
Helsingör. Jag sade ett hjärtligt farväl till det land, som
så många glädjerika upplevelser och så många vänner gjort
dyrbart för mig. Ja farväl, du signade land med dina ljusa
somrar, dina friska vintrar, dina stilla vatten, dina bördiga
fält, du land där visserligen ingen mjölk och honung flyter,
men där ett fritt folk äter sitt bröd i sitt anletes svett!

[1] Sid. 74.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free