Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Amedée Clausade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Amedée Clausade,
som vid midsommartid 1842 kom till Stockholm med
ångbåt från Travemünde, besökte Uppsala, Dannemora och
Skokloster samt sedan gjorde en underbart härlig resa
kanalvägen till Göteborg, varifrån han återvände hem.
Stockholms skärgård med sina många grönskande idyller
kring röda stugor överträffade hans djärvaste förväntningar.
Och när turisterna ombord fingo syn på själva staden, så
bröt det spontant fram ett enhälligt utrop av jubel och
beundran. Och förtjusningen över staden och dess omnejd
höll i sig även sedan. Ett besök pä Skokloster en afton,
när den nedgående solens strålar återkastades av Mälarens
spegelblanka yta, var som den underbaraste dröm.
Clausade reste till vårt land för att närmare lära känna
Frankrikes gamla bundsförvant men kom inte hit med den
förutfattade mening om Sverige, som en av Frankrikes fyrtio
»odödliga» röjde, då han meddelade en av våra aderton, att
han höll på med ett samlingsverk av barbariska och
halvciviliserade folks poesi och följaktligen bad
om en anvisning på några svenska poem!
I Stockholm deltog Clausade i det stora skandinaviska
naturforskarmöte, som det året hölls där. Under
festligheterna sammanträffade han med flere av Sveriges lärda
män och fick av dem många värdefulla upplysningar om
deras land. Till hans behagligaste minnen hörde också ett
flertal audienser hos Karl Johan, som mottog sin forne
landsman utsökt älskvärt.
Stockholms damer väckte fransmannens beundran: »Bara
man inte alltför grundligt betraktar deras händer och tiger
om deras fötter, så kan man utan risk att tala osanning säga,
att det finns få städer, som skulle kunna uppvisa en så talrik
samling skönheter, utvalda ur alla samhällsklasser. Det
finns ingenting så graciöst, älskvärt och gott som en svenska,
när hon är glad.»
Sitt omdöme om svenskarne sammanfattar fransmannen
i dessa ord: »Den enda förebråelse, jag skulle kunna göra
Sveriges folk, som för övrigt är så präktigt och så upplyst,
är, att det föreställer sig katolicismen som en omättlig hydra
och som en försoffande religion, fientlig mot allt framåtskri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
