Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Konsten att resa angenämt genom Sverige med hjälp av blott tre inhemska ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Ett vänligt ord kostar så litet, att man måste förvåna sig
över det slags turister — och till skam för vårt land äro de
ej få — som resa omkring i Europa och uppträda, som om
svordomar och skällsord vore bästa nyckeln till folks hjärta,
medan de strö omkring sig smulor av sitt usla guld som
balsam på allt det onda, de vålla bland människor, vilka äro
fullt ut lika respektabla som de själva och utrustade med
mycket finare känslor.»
Denne älskvärde engelsman var till den grad förtjust
i både land och folk, att han betecknar sin svenska
turistfärd som den angenämaste, han någonsin gjort. Tack vare
folkets stora vänlighet överträffade resan i Bremners tycke
betydligt hans färd i Norge, fastän han ej förnekade, att
naturen i detta land bjöd på scenerier utan like. När han
frukosterar i ett båtsmanstorp i närheten av Skokloster,
gör han den reflexionen, att man »i den enklaste svenska
koja ej blott ger gästen det bästa, man förmår, utan också
ger det med nöje. Värden blir förtjust, om man ber om mer,
och är så ivrig att gissa sig till ens önskningar, som om han
skulle bli gengäldad med guld i stället för de fattiga pence,
som var gäst har att betala för en visserligen enkel men sund
måltid.» Alldeles särskilt tilltalar honom livet på de
värmländska herrgårdarna. Och Stockholm prisar han som »en
av de mest romantiska och angenämaste av alla städer i
världen». Han förvånade sig över dess nyktra ocli
anständiga gatuliv, även nattetid. Ingenstädes hade han i en större
stad sett så få druckna vid den tiden på dygnet. Visst har
lasten även här sina nästen, men man förskonas från att
bevittna dess offentliga framträdande. Och aldrig möter
man dessa olyckliga tiggare i paltor, som utgöra en av
skuggsidorna i det rika London.
Ni? Finnas Fruntimmer ibland detta antal? Hwilken timme skole wi
resa?» Och till en medpassagerare riktar man frågan: »Fræn whilket
land ar Ni?» Det svar, man får, föranleder sannolikt följande
bekännelse: »Jag færstor intet.» Vilket ej hindrar, att man frågar
tillbaka: »Færstor Ni mig wol?»
Vill man inlåta sig i ett belevat samtal med en kvinnlig
medpassagerare, kan man börja med frågan: »Har ni barn?» och sedan spörja
vidare: »Va hitta (villvet betyder ’heta’) de?» Andra ofta användbara
fraser äro: »Jag kome snat» och: »Skjutsbonde, en karl hat upstiggit
po wagnen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
