Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Novembertraktatens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBERTRAKTATENS FÖRHISTORIA. 303
vid Slite på Gotland som stödjepunkt för handeln. För oss
synes denna plan fantastisk, men på den tiden var den helt
naturlig, och engelsmännen blevo synnerligen intresserade.
Ryssarne voro däremot högeligen emot projektet. De
förstodo nämligen, att följden skulle bli en kolossal smuggeltrafik
med bas i Slite och hade anledning till farhåga för att England
där skulle skaffa sig en frihamn, ett »andra Helgoland»,
avsett för Östersjön. Därför inlade de omedelbart protester
hos svenska regeringen, och när tsar Nikolaus år 1838 plötsligt
gjorde ett mycket uppmärksammat besök i Stockholm, tycks
han ha fått löfte om att det hela skulle stoppas i skrinet.
Ryssarne hade åter vunnit en framgång och Sverige givit
vika.
Allt detta bidrog emellertid till att fästa uppmärksamheten
på Gotland och dess betydelse — både ryssarnes,
engelsmännens och svenskarnes. Även under Oskar I:s regering visade
engelsmännen ett påfallande intresse för Gotland, men Sverige
aktade sig för att stimulera det. Då Krimkriget började,
anlade svenskarne emellertid verkligen några befästningar vid
Slite, och platsen upphöjdes till rang, heder ocli värdighet
av krigshamn. Enligt den neutralitetsförklaring, Sverige
samtidigt avgav, skulle hamnen alltså vara stängd för alla
krigsfartyg. Häröver blevo ryssarne högst missnöjda, men
franska och engelska regeringarna försäkrade, att om
Ryssland hotade Gotland, skulle de inskrida till Sveriges hjälp.
Det var således ej blott vid Varangerfjorden, som de förenade
rikena Sveriges och Norges område var utsatt för hot.
Yarangerfrågan liar hittills framställts som den avgörande
för Sveriges beslut att hart när bryta med Ryssland och
kasta sig i armarna på Västmakterna. Palmstierna har
emellertid kommit till den uppfattningen, att dess verkliga
innebörd och betydelse i hög grad överdrivits. Varangerfrågan
togs upp från finskt håll; det var finska ämbetsmän, som
av naturlig men något överdriven omtanke om traktens
befolkning drevo på och fingo sin herre ryske kejsaren med sig.
Från norskt och svenskt håll var man egentligen ej heller
så orolig, men engelsmännen började att i sin fantasi
se en stor rysk flottstation växa upp vid den isfria fjorden.
Den som först väckte och agiterade upp dessa farhågor, var
en engelsk konsul i Hammerfest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
