Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Vårt land får en ordnad folkundervisning. Folkundervisning i den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i. Sammanhängande kapitel.
Vårt land får en ordnad folkundervisning.
Folkundervisning i den gamla goda tiden.
Sid. 5—6.
Det är mödrarna i hemmen samt präster och klockare,
som ha största äran av att konsten att läsa och nödtorftigt
skriva var så pass utbredd, som den var, innan folkskolan kom
till. En gammal byskollärare berättar i sina levnadsminnen,
att hans mor lärde honom läsa, när hon satt vid spinnrocken.
Men då han ville veta, vad de många »prickarna» i texten,
d. v. s. skiljetecknen, hade för betydelse, svarade hon kort
och avvisande: »Det där har di spillt, när di har skrivit orden.»
I allmänhet kom det nog mest an på prästerskapet, hurudan
barnundervisningen blev. Hade församlingen en driftig pastor,
som nitälskade för folkundervisning, så visade sig ofelbart
verkningarna därav. Ibland hände det också, att någon
herreman i socknen unnade det uppväxande släktet bättre
kunskaper och därför inrättade en skola. Men den största
svårigheten var att få dugliga lärare på en tid, då det ännu ej
fanns några egentliga seminarier för utbildning av pedagoger.
Det kunde ej heller vara så lockande att ägna sig åt en bana,
som i de flesta fall inte gav ens så mycket som 75 riksdaler
om året i kontant avlöning. I gamla protokoll och andra
skrifter kan man få läsa beslut av sockenstämmor, att
skolmästarens avlöning skulle utgå efter samma grunder som
»rotehjonens», d. v. s. de kringvandrande fattighjonens, underhåll.
Ej att undra på att sockenstämman kunde finna av behovet
påkallat att utse ett par sockenmän, som skulle övervaka,
att de ambulerande skolmästarne »ej betungade socknen med
tiggeri», liksom ock att de »levde fredligt med varandra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
