Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Vårt land får en ordnad folkundervisning. Folkundervisning i den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNDERVISNING i DEN GAMLA GODA TIDEN. 327
konsten.1 Den som fick platsen, var emellertid en f. d.
arbetare.
Vid samma tid anställde Vårdinge socken i Gnestatrakten
som ambulatorisk folkskollärare en konfirmandyngling från
socknen, vars meriter bestodo däri, att han var något boksynt
och — ofärdig. Eftersom han alltså var »ur stånd att bliva
dräng eller som arbetskarl skaffa sig sin bärgning och icke lärt
något hantverk, kunde man», menade sockenmännen,
»åtminstone på försök anställa ynglingen» för att skaffa honom
bärgning.
Men ännu mycket sämre än så kunde det vara bevänt med
gamla tiders skolmästare. I Fryksände hade man t. ex. en
»skolgubbe», som då och då fick friskjuts till kronans häkte
i Karlstad för att spisa vatten och bröd. I några
Närkessocknar sköttes undervisningen ännu på 1870-talet av en
galenpanna, som hade varit handlande, snickare, smed,
sadel-makare, orgelbyggare, gränsridare och smugglare. Ej att
undra på att man så mången gång hör kyrkoherdar klaga, att
byskolmästaren äger »ett inskränkt, begrepp och saknar ali
förmåga att undervisa barn».
På spinnsidan var barnundervisningen flerstädes en
bisyssla för socknens barnmorska. Det hände även, att
ungdomens uppfostran togs om hand av »kringstrykande käringar
och pigor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
