Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Lancasterskolor - Från vår folkskolas barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ådagalagt, som över den ordning och sedlighet, som
utmärkte dem».
Vid avslutningen av vårterminen 1826 hedrades skolan
med besök av självaste biskopen, som på den tiden var ingen
mindre än Esaias Tegnér. Han gjorde då följande anteckning
i protokollet: »Huskvarna växelundervisningsskola har jag
i dag med nöje besökt och tillönskar denna vackra inrättning
ali den framgång, som det goda ändamålet förtjänar.
Huskvarna i september 1826.
Es Tegnér.»
Tre år därefter berättar protokollet, att läraren offentligen
gav barnen det vitsordet, att de »varit lydige, snälle och bjudit
till var och en i sin mån, samt att boktryckaren i Borås,
N. E. Lundström, godhetsfullt förärat till utdelning åt fattige
och flitige barn här vid skolan 60 stycken exemplar av små
böneböcker, lämpade efter de yngres fattningsgåva; varå
läraren tillsänt honom ett tacksamhetsbrev å skolans vägnar».
Våren 1839 flyttade skolans lärare efter sjutton års trogen
tjänst till annan ort. Till hans efterträdare antogs en student
Mellberg, som förestod skolan i tre år. Men sedan förmäler
protokollet: »Höstterminens början hade blivit uppskjuten
till d. 13 sept., i ovisshet huruvida icke förre skolläraren
Mellberg efter anmaning skulle infinna sig.» Saken var den,
att fil. stud. Mellberg hade rymt till Stockholm och tagit
värvning som gardist. »Sedan man förgäves honom inväntat»,
måste man anta en annan lärare.
Från vår folkskolas barndom.
Sid. 24—27.
Typiskt för motståndet mot folkskolan är följande uttalande
från en socken i västra Småland: »Vi ha sport, att högvördige
biskopen och domkapitlet samt våra egna riksdagsmän av
bondeståndet vilja, att vi enfaldige bönder och våra barn
skola göras mer upplysta. Dessa äro vi tack skyldiga. De
mena väl med oss, men detta större ljus blir oss för dyrt. Vi
äro belåtna med det ljuset, som är i Guds ord. Det visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
