Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Från vår folkskolas barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrättades s. k. ambulatoriska skolor, som flyttade mellan
vissa stationer inom församlingen, vanligen 3—4. Dessa skolor
brukade inhysas i bondstugor. Då kunde det hända, att ett
trettiotal barn packades in i ett litet kyffe på vinden med
ett enda fönster — som förstås inte kunde öppnas! Ja i en
och samma församling kunde det vara ordnat med det
uppväxande släktets undervisning på följande sätt: i en by hölls
skola i en tvättstuga, en s. k. brygghuskammare, i en annan
by i en drängstuga, där två drängar logerade om nätterna,
i en tredje i »en liten mörk och låg stuga, varest tvenne
inhyseshjon, en gammal avskedad soldat och en f. d. piga, hade
sin bostad. Dessa personer lågo i rummet under nätterna och
uppehöllo sig på dagarna i en liten kammare bredvid
skolrummet. Aromen i rummet var ej på morgnarna särdeles
behaglig, och ej blev den just förbättrad genom de många
skolbarnen och av deras i rummet befintliga matkorgar med
diverse innehåll. Därtill kom, att gubben ett par gånger
dagligen mitt under pågående lektion kom in och ur sitt
skåp tog fram tobak, som han själv planterat och skurit,
stoppade och tände sin pipa, varigenom atmosfären i rummet
blev ännu ljuvligare.»
Den dagliga lästiden brukade vara från klockan 8 på
morgonen till mörkrets inbrott med en frukost- och en
middagsrast. För detta arbete skulle läraren enligt
folkskolestadgans bestämmelse åtnjuta en lön av minst 80 riksdaler i
pengar, 8 tunnor spannmål samt kofoder och bostad, bestående
av ett enda litet rum. Detta var en avsevärd förbättring
av folkskollärarnes ekonomiska ställning — om också ej
lönen gick upp mot vad som brukade bestås en bonddräng i Skåne.
Skillnaden blir ännu mer iögonfallande, när man
betänker, att skolmästaren naturligtvis hade helt andra
utgifter än drängen, särskilt för kläder. Men i allmänhet
tyckte bönderna, att skolmästarens lön var en bra betalning
för ett sådant latmansgöra som att sitta inne i ett varmt rum
sex timmar och sedan kunna få äta och sova återstoden av
dygnet. Och när en skolmästare i Skåne talade med en av
traktens bönder om hur svårt hans företrädare hade haft att
reda sig på sina 300 kronor om året, utbrast gubben: »Ja hur
skulle lönen kunna stå sig till sånt frosseri som hans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
