Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Sophie Adlersparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sophie Leijonhufvud, såsom lion hette fore sitt äktenskap,
visade redan som liten flicka en osläcklig kunskapstörst och
en sällsynt lätthet att lära allting. Men musiken var ändå
hennes stora kärlek. Åt den ägnade hon sig mera helt, när hon
vid femton års ålder genomgått sin flickpension, och med
sång och klaverspel förljuvade hon tillvaron för sina älskvärda
föräldrar på deras gård Manhem nära Bråviken. Här levde
hon en tid ett friskt och muntert ungdomsliv tillsammans
med syskon och vänner. Men år 1848 förlorade familjen sitt
stöd genom faderns plötsliga bortgång och flyttade till
Stockholm för att lättare kunna försörja sig. Sophie Leijonhufvud
var då 25 år. Hennes skicklighet i musik och finare
handarbeten kom nu väl till pass; och den dag, då hon med inkomsten
av broderier och lektioner kunde betala moderns hyra, kände
hon som en av de lyckligaste i sitt liv.
Men ett år efter flyttningen till Stockholm drabbades
Sophie av en ny sorg, en som ännu efter tjugufem år skälver
i hennes brev, då hon talar om hur döden ryckte bort hennes
Ȋlskade syster, vid vilken alla hennes innersta, finaste hj
ärterötter sedan barndomen sammanvuxit. Hon kände sig nu
som en lösryckt planta, drivande vind för våg.»
En dag skulle det dock för henne öppnas en ny värld. I
hemlighet hade hon redan länge anförtrott tankar och
fantasier åt papperet, då hon en dag tog det djärva steget att
tillsammans med en vittert begåvad väninna starta »Tidskrift för
hemmet». Företaget slog lyckligare ut, än hon vågat hoppas.
Tidskriften blev alltmera uppmärksammad för sin
intresseväckande belysning av dagens frågor och alltmera uppskattad
för sin höga litterära nivå. Och snart räknade Esselde (S. L—d)
Fredrika Bremer bland sina beundrande läsare, vänner och
medarbetare. På samma gång, som Esseide i tidskriften talade
för kvinnans rätt och plikt att delta i det sociala reformarbetet,
arbetade hon i praktiken för samma mål genom att med
frivilliga krafters hjälp sätta i gång söndags- och aftonskolor för
kvinnlig ungdom.
Esseides fortbildningskurser fingo stor anslutning. Hennes
nästa åtgärd blev att upprätta en renskrivningsbyrå för att
skaffa sysslolösa kvinnor arbete, och det företaget blev snart
ett nytt bevis på hennes förmåga att i en tvivelsjuk tid
»försätta berg genom sin tro». Lika god framgång hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
