- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
347

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELLEN KEY.

347

för kvinnans sak, jag, som i mitt hein och min tid hade allt
lekande lätt, medan hon gick varje steg på törnen.’»

leke förty finns det en mängd avgörande vittnesbörd om
att andan i hennes barndomshem obestridligen var
gammaldags sträng. Föräldrarne älskade varandra så högt, att de ej
tyckas ha haft mycken ömhet kvar för barnen. Att Ellen
Keys barndom ändå i stort sett tedde sig ljus för henne,
berodde på att hon fått den ovanskliga gåvan att fly från en
bister verklighet in i fantasins drömvärld. Och hon älskade
hemmet med den vita herrgårdsbyggnaden, de högstammiga
björkarna och den lilla sjön nedanför med sin Konvaljeholme,
som var så överhöljd av de vita välluktande blommorna, att
doften strömmade emot en på långt håll.

När ett hårt öde tvungit familjen Key att lämna sitt
älskade Sundsholm »den del av Sverige» — har Ellen Key
sagt — »där t. o. m. ljung och stenar blevo mig kärare än alla
den övriga världens härligheter», vågade hon aldrig återse
det, ty det kunde ha blivit som att »slita förbandet från aldrig
läkta sår, sår så djupa att man av sådant kan förblöda».

Ett annat sår, som aldrig läktes, bar Ellen Key på sedan
sitt 27:e år. Man vet nu, att hon både fick smaka kärlekens
lycka och tömma besvikelsens bittra kalk. Mannen i hennes
liv hette Urban von Feilitzen och var lantjunkare,
officer och skriftställare med signaturen Robinson. En rikt
begåvad man var han, och hans hustru, som var dotter till
den store tonsättaren Adolf Fredrik Lindblad, var en
konstnärsnatur, en strålande uppenbarelse. Men Feilitzen med sin
inåtvända, grubblande läggning fann ej i äktenskapet den
själsgemenskap, som han längtade efter. Han sökte och fann
då tröst hos Ellen Key, som under en följd av år var hans
stora andliga kärlek.

Ellen Key har berättat, att när hon en sommardag 1876 för
första gången besökte Feilitzens hem, det idylliska
Lövings-borg på Östgötaslätten, elär även hans svärföräldrar
Lindblads bodde, mötte den unga kvinnan just i trädgårdsgrinden
en medelålders dam. Det var ett underligt sammanträffande,
detta mellan två av Sveriges mest berömda kvinnor: Ellen
Key och Jenny Lind, den kvinna, som varit Lindblads
älskade, och den, som nu skulle bli hans svärsons stora kärlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free