Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Hur det gick till, då representationsreformen genomfördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
att initiativet kom från rikets andra stad, fick en högt ansedd
medlem av en av dess gamla köpmanssläkter, grosshandlaren
J. J. Ekman, föra de samlade deputationernas talan. I
högstämda ordalag uttalade han svenska folkets tacksamhet och
tillit till De Geer. Starkt betonades i den adress, han
frambar, att »det i nationernas liv gives ögonblick, vilka icke utan
oberäkneliga följder för framtiden kunna lämnas obegagnade».
Det fastslogs vidare, att svenska folket trodde på just det
nu föreliggande reformförslaget och därför önskade, att det
måtte genomföras utan uppskov.
De Geer svarade mycket lugnt och klokt på Ekmans tal.
Han visste ju nogsamt, att motståndarne. till reformen sökte
intala Karl XV, att man redan höll på att skjuta fram
statsministern i förgrunden på konungens bekostnad. Därför gav
han det onekligen något undvikande svaret, att han skulle
till konungen framföra deputationernas uttalanden. »De skola
glädja hans konungsliga hjärta. Med större förtroende har ännu
ingen konung gått sitt folk till mötes. Må det svenska folket
visa sig hans förtroende värdigt; och må det aldrig glömma,
att det är honom, honom ensam, tacksamheten tillkommer
för vad förslagets framläggande innebär ädelt och högsint!
För förslagets brister åligger ansvaret dem, som skrivit, icke
honom, som givit det.»
Kungen själv hade icke ansett sig böra mottaga
deputatio-nen såsom sådan — det var visst inte utan att han betraktade
den som en obehörig påtryckning på statsmakterna. Men
han tog »enskilt» emot de medlemmar, som begärde
personligt företräde, och inte mindre än 186 av dem uppvaktade
honom dagen efter.
Vad hade nu denna meningsyttring för effekt?
Ur samtida brev och dagboksanteckningar kan man utan
tvekan avläsa svaret. Klart och oemotsägligt är det, att
deputationerna gjorde slag i saken; ty inom adeln och
prästeståndet begrep man nu, att det verkligen förefanns en så
allmän folkmening, att man gjorde oklokt i att trotsa den. Bl. a.
riskerade man att efter ett avslag nu få mottaga ett ännu
radikalare förslag. Det var också påtagligt, att reformförslaget
omfattades även av de mest högtstående och ansvarskännande
samhällselement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
