Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Från unionstvisternas tid. Norrmännen och unionskungarne - »Tala svenska både mot öster och väster»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»TALA SVENSKA BÅDE MOT ÖSTER OCH VÄSTER.» 409
»Verdens gang» gillade hans beteende och menade på, att
under Oskar II:s 25-åriga regering hade Norge upplevat sin
svåraste period och hade därför inga skäl att glorifiera den.1
»Tala svenska både mot öster och väster.»
Sid. 311 sista st.
Greve Hugo Hamilton, Första kammarens mångårige
talman, har i sina synnerligen intressanta och därtill förtjusande
roliga »Hågkomster» levande beskrivit den stämning, som
rådde i svenska riksdagen, sedan statsminister Åkerhielm
fällt sina beryktade ord om att tala svenska både öster- och
västerut. Han framhåller, att Åkerhielm hållit sitt anförande
»i ett slutet sällskap, där tystnadsplikten för övrigt med
synnerlig styrka inskärpts, vilket naturligtvis, som så ofta är
fallet, tillämpades så, att var och en gick ut och, under
tysthetslöfte, relaterade händelsen för en eller flera av sina goda
vänner, varpå alltsammans inom ett par dagar var ute både i
Stockholm och Kristiania».
Hamilton berättar också något om de rentvagningsförsök.
som Åkerhielm med konvulsivisk iver bedrev, understödd,
fastän oskickligt, av sina partivänner i den »storsvenska»
Första kammaren. Dessa herrar befunno sig, säger Hamilton,
i en ganska kinkig belägenhet. »De voro alldeles överförtjusta
över Åkerhielms uttalande just därför, att det innebar ett
hot mot norrmännen, och gåvo däråt i privatlivet de starkaste
uttryck; och samtidigt skulle de officiellt svära på, att detta
uttalande, såsom det formulerats, icke alis kunde anses
innebära något hot mot Norge.» Stridens vågor gingo höga, och
Hamilton försäkrar rent ut, att det under de första veckorna
av maj månad 1891 rådde sådan ovilja mot Åkerhielm och
sådant ursinne partierna emellan, att han aldrig under sin
riksdagstid vare sig förr eller senare varit med om en mera
upphetsad stämning.2
1 Man jäinföre härmed det på sid. 391 anförda omdömet av biskop
Bang!
2 När Åkerhielm sedan genomgick en kur i Karlsbad vid den
originelle svenske läkaren Emil Kleens institut, hände det, att en tand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
