Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - »Den skånske Hazelius» och »Kulturen» i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DEN SKÅNSKE HAZELIUS» OCH »KULTUREN» I LUND. 427
skaffa de hundra kronor, som den kostade. Där fanns stolar
och skåp, trätallrikar och fat — och först och främst gamla
kläder, som vi så väl behövde att skruda oss i, när vi spelade
landsmålskomedier. Nu var det lyckligtvis så, att jag i mina
kära föräldrar ägde tvenne i den vägen icke alldeles
oförstående hjärtan. Min moder hade redan med hjälp av Bengt
Krämare, en lumpsamlare i Svensköp, skaffat sig några
vackra rödlakansvävnader, och min fader hade, såsom själv
bondson, med intresse lyssnat till mina uppteckningar ur
folklivet. — Här måste alltså attacken sättas in — och den
lyckades över ali förväntan väl, så att vi dagen efter —
midsommardagen — befunno oss i besittning av ett förskott på
200 kronor. Yi hade då redan efter en allvarlig diskussion i
den stilla, varma midsommarnatten beslutat taga det djärva
steget att utvidga rekvisitaplanen till en museiplan — vidt
famnande — lika vidt som landsmålssträvandena vid
universitetet. Tidens slagord — Kulturhistoria — fick bestämma
namnet. Alltså: ’Kulturhistoriska museet för södra Sverige’
eller, då vi fruktade, att det sista ordet kanske skulle
betraktas såsom förmätet: ’Kulturhistoriska samlingarna för södra
Sverige’.
Och så började det stora äventyret.»
Tillsammans med likasinnade vänner företog Karlin ett riktigt
fälttåg genom socknen, från vilket de återvände till
herde-tjället i Huaröd rikt lastade med skänkta och inköpta
kulturföremål av olika slag. »Dagen efter», fortsätter
Karlin, »skrev jag i min dagbok: ’Vad månde varda utav detta
barnet.’
Inköpen hade tagit starkt på vår kassa — så starkt att
det icke syntes mig rådligt avstå någon del av resten till
mina kumpaner. De fingo i stället så mycket varmare
förmaningar att själva, när de kommo hem till sitt, söka skaffa
penningar och väl använda sin tid, tills vi åter träffades i
Lund.
Men innan avfärden till Lund skedde, var det
Kulturhistoriska museet redan öppnat, visserligen icke i Lund utan den
21 aug. i Huaröds prästgård med en utställning på ett
vindsrum, dit församlingens innevånare genom kungörelser i
kyrkorna inbjudits att beskåda härligheten och erfara mina
högtflygande planer. Vi skulle förvärva, rädda och flytta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
