Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Nathan Söderblom, en fredsstiftare utan like
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med det blonda håret som en gloria kring pannan.
Söderblom var då ett par och trettio år och hade som
legationspredikant i Paris vunnit beundran och tillgivenhet från
alla, som han i den stora världsstaden kommit i beröring
med. Den appell, varmed han nu ögonblickligen försatte
åhörarskaran i andlös spänning, hade kommit som en ingivelse
över honom aftonen förut vid festen i Botaniska trädgården
i Uppsala. »Från Nedre Slottsgatan» — fortsatte han sitt
tal—-»såg jag en tyst skara av murbruksbestänkta arbetare, som
kommo trötta ifrån sitt långa dagsverke. Och jag frågade
mig: ’Vad tänkte de, när de gingo utför Drottninggatan, halvt
besvärade över att störa den vackra tavlan, när de sågo
gasramperna och de ungdomligt glada skarorna, när de sågo
denna vita mössa, som enligt ord i vår studentmarsch kunde
kallas sorgfrihetens tecken? Vad ha de tänkt under denna
strålande, skimrande festvecka?’»
»Jag har», sade han manande, »velat använda detta
tillfälle, då blomman av Sveriges ungdom är här församlad, till
att ställa eder inför bilden av vår broder kroppsarbetaren,
vare sig han bor i staden eller på landet. Jag vill säga: ’Vi
känna honom för litet’, icke för att uppmana mig eller eder att
använda någon tillgjord fraternisering för att komma honom
nära, men vi måste känna och akta hans arbetssätt och älska
honom själv.
Därför begär jag av eder icke allenast ett kraftigt,
fyrfaldigt leve eller en uppflammande ädel stämning utan påminner
eder, att våra glädjefester och vederkvickelser icke ha någon
fast och varaktig grund, om de icke bygga på det ärliga och
trogna arbetet, om vi icke, när festveckan blir för lång, längta
tillbaka till vardagsarbetet liksom till vårt hem. Därför begär
jag av eder känslan av solidaritet med alla dem, som arbeta
med armar eller huvud i vårt svenska land.
Och det leve, jag utbringar, gäller vårt lands rätta adel, som
bär dagens tunga och hetta i armarnas eller huvudets arbete.
Leve det svenska arbetet! Och må vi i detta vårt jublande
och kraftiga leve lägga vår ungdomliga hänförelses föresats
att fylla envar sin plats i detsamma!»
Nathan Söderblom var en sällsynt rikt utrustad
personlighet. Hans översvallande varma hjärta bjöd honom att ta hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
