Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten Gustav Eriksson Vasa - Dalasagan om flyktingens färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insidan av sin hand, ha sagt till Gustav: »Si, jag haver
inga hår i handen, men efter denne dag tro ingen dansk
man med mindre än du ser honom först hava hår i handen!»
Ett helt år var Gustav fånge hos en dansk herreman på
hans slott i östra Jylland. Han åtnjöt ganska stor frihet,
men detta tillstånd av overksamhet blev honom allt
odrägligare, ju mer han fick höra berättas om de stora rustningar
Kristian företog i avsikt att grundligt kuva svenskarne.
Han vämjdes vid danskarnes skryt med hur de sedan skulle
»leva lusen» i Sveriges land.
»Det sömar [1] sig svåra väl», sade de, »att danske fattige
karlar bekomma till äkta de svenske fruar och knapehustrur [2]
och deras döttrar, besitta deras gods, gårdar och ägor. Och
när med dem så är omgått, skall ock en part tage de fete
borgerskor, som hus och grund hava. Sade än ytterligare,
att den svenske bonden skall väl kunne lära gå vid plogen
med en träfot och en hand. Berömde sig ock därutav att
de så ofta hade hiat [3] de godtrogne svenske med god söt och
fager ord, med brev och sigill.» Så återger Peder Svart
danskarnes skrävel och fortsätter: »Av slike försmädelser
och sarkasmer blev denne Gustav Eriksson övermåttan
betagen av ängslan och grämelse, så att honom varken mat
eller drick kunde väl smaka. Hans sömn var honom icke
heller varken rolig eller söt.»
När tiden för Kristians stora härtåg nalkades, kunde
fången, ej härda ut längre; han måste hem och göra vad göras
kunde för att rädda fosterlandet. En septemberdag 1519
var han försvunnen.
Efter åtskilliga äventyr lyckades han slutligen, förklädd till
bonde och i sällskap med några oxdrivare, komma fram till
Lybeck. Men den danske slottsherrn spårade upp honom
och fordrade, att flyktingen skulle utlämnas. Gustav
bevisade, att han icke var någon verklig fånge utan hade med
svek förts bort. Han vann också beskydd av borgmästare
och råd, vilka befarade, att Kristian skulle bli för mäktig
och göra slut på Lybecks indräktiga handel i Norden. Därför
funno de lämpligt att hjälpa den svenske frihetskämpen
över till hans hemland. Måhända kunde han bli nyttig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
