Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten Gustav Eriksson Vasa - Dalasagan om flyktingens färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltså blev ock då konung Gustav av Marnäsboarne, efter deras
råd och villkor, närd och spisad, vilka buro dit mat till detta
öde ställe...... Detta vi med våra namns och bomärkens
undersättiande bekräfta. Marnäs d. 1 April 1757.
Hans (bomärke) Larsson över 70 år.
Eric (bomärke) Andersson emot 66 år.
Olof Bärtilsson (bomärke) över 60 år.
Johan (bomärke) Mathsson i Marnäs 50 år.»
Om flyktingen förtäljes vidare, att när slutligen trakten
började få vara i fred för »de danske stövare», förde de trogna
Marnäsborna herr Gustav genom de stora skogarna ned till
Rättviks kyrka, vid östra änden av sjön Siljan.
Vid denna kyrka talade Gustav första gången till den
samlade menigheten. Bönderna lyssnade till hans ord och
voro icke ovilliga. Likväl »ville de först inhämta grannarnes
tanke». Nöjd med denna början, fortsatte Gustav sin väg till
Mora, vid norra änden av Siljan, en bland de äldsta och
folkrikaste socknarna i Dalarne, för att där tala vid allmogen.
Kyrkoherden därstädes mottog honom vänligt men vågade
för danskarnes efterspaningar ej hysa honom i prästgården.
Han skall därför ha anförtrott honom åt bonden Tomt
Mats Larsson i Utmelands by vid Mora. Denne säges ha
gömt honom i en välvd stenkällare, dit man gick ned genom
en lucka i golvet. Snart kommo danska spejare dit, men
Tomt Mats’ hustru, Margit, som höll på att brygga julölet,
vältrade hastigt ett kar över luckan, så att danskarne ej
märkte densamma, och sålunda undkom Gustav även den
faran.
Den äldsta kända uppteckningen av traditionen om hur
Gustav måst gömma sig i Utmelandskällaren är ganska ung,
nämligen från 1700-talets början, då kyrkoherden i Mora
därom antecknade följande: »En källare här i Utmelands
by celebreras och visiteras [1] mycket av de främmande, intet
att han någon förmån har för andra, utan därföre att konung
Gustav I där legat fördold, då de danske där i byn efter
honom jagade och lette.»
Egendomligt är emellertid, att vid den förut nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
