Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten Gustav Eriksson Vasa - Dalasagan om flyktingens färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalas Kristians vänlighet och frikostighet mot bönderna
och trodde, att hans grymhet gällde endast de höga. I denna
tro stärktes de av danska utskickade, som förnekade till
och med berättelsen om Stockholms blodbad. Därför fick
Gustav »intet behagligt svar [1] av dem, utan de sade sig vilja
bliva vid den huldskap de hade lovat konung Kristiern och
bådo honom förse sig dädan vart han kunde», säger
Peder Svart.
Då brast flyktingens sista hopp. Förgäves hade han blottställt
sitt liv. De danska spejarne förföljde honom alltjämt.
Nu hade han blott att rädda sig själv. Upp genom
Västerdalarne gick hans färd på skidor mot nordväst. — Från
denna färd härröra de äldsta sägner om Gustav Vasas äventyr,
av vilka vi nu känna till uppteckningar. År 1593 skriver
nämligen kyrkoherden i Malung till fogden i Järnbergslagen
och Västerdalarne med anledning av några begärda upplysningar:
»Jag haver varit i Lima socken och grannerliga
rannsakat om den tallen, som I skriven till mig om, och
haver funnit i sanning, att salige konung Göstav haver vilt
och fått sig mat på en tallelåge, som då nederfallen var och
nu är rutten; och gick han sedan litet länger fram till ena
källo att dricka; och då han druckit hade, gav han henne
nampn, säjandes: ’Källan skall heta Söta påtta’, och kallas
hon än nu i dag så .... Sedan kom han hit till Malungs
socken och haver lågat ena natt uti ena hölada, som kallas
än nu i dag Konungs lada.»
Ju längre Gustav kom upp igenom Västerdalarne, dess
ödsligare blevo skogarna, dess vildare bergen — dess
dystrare blev ock flyktingens sinne. Redan såg han de höga
norska fjällen, som skulle för alltid skilja honom från ett
förlorat fosterland ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
