Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten Gustav Eriksson Vasa - Sverige blir åter fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en, benämnd Erik Pederson, boendes på Lindesberg,
rådde sitt parti, Lindesbergs karlar, ifrån sådant farligt
företagande, tog sitt läger i skogen där något ifrån. Därföre
blevo han och de behållne, så när som någre ölhundar, de
där gåvo sig ifrån honom och till de andre, dit ölet vankade.»
Strax efter midnatt hade de allesammans Anders Pedersen
med en överlägsen skara krigsfolk över sig. Så blev en
stor hop av dalkarlarne nedgjord. »Peder Uggla blev också
slagen, där han låg i sängen.»
Så fick Gustav Vasa ensam utföra angreppet på Västerås.
Danskarne hade genom framgången vid Köping blivit
övermodiga och »läto fast högt upp munnen med mång överdådig
ord, säjandes sig vara tillfreds att dalekarlar regnade av
himmelen i tre veckor — de skulle ändå lägga dem ned». Men
slutet på visan blev dock, att danskarne besegrades. Det
danska rytteriets hästar spetsades på den skog av vassa
ljurånglar, som dalkarlarne sträckte fram mot dem. »En
part rände i sjön med häst och harnesk och höllo där en
lång stund, så att icke syntes ovan vattnet mer än huvudet.
En part kastade ifrån sig spjut, hillebarder eller vad de hade
för vapen, lupo in i klostret till munkarna, ropandes och
begärandes absolution», [1] säger Peder Svart.
»Men när bergsmännen och dalekarlarne sågo, att eld
var stucken på staden, tänkte de på att där var övermåttan
mycket kramgods, ja, var bod var full. Desslikes voro ju
alla vinbodar under rådstuvan och uppe i domkyrkan
alldeles fulla med ganska mycket vin, mjöd, kirsedrank [2] och
öl. Därföre gåvo de sig tillbaka, slogo bodarna upp,
plundrade och bytte godset sig emellan. En part satte sig till
dricks, slogo sig strax fulla av vin. Några bergsmän buro
vinfat in uppå rådstuvan, höllo uppå att dricka och kväda,
ja, snarast sagt förhöllo sig så, att om de icke hade haft en
god, förståndig hövitsman, hade de visserligen samme dagen
var och en blivit nederlagde.
Ty när konung Kristierns män sågo, att ingen jagade
längre efter dem, togo de tröst till sig, blåste upp med
trumpeterna, grepo så till sina värjor igen och drogo sig så in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
