Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten Gustav Eriksson Vasa - Sören Norbys fribytarliv på Gottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormade första gången, dock icke alldeles allvarligen, utan
när kvastebadet begynte gå hårt uppå, [1] veko de av igen.
Men de uppå slottet, de voro alle som de hade varit
rasande. Somme sköto, somme kastade med handsten, såväl
kvinnfolket som manfolket. Då nu de svenske voro så
förste gången avvikne, höll konung Gustav en liten
straffpredikan för dem, talade dem ganska hårt till och sade det
intet värt vara med deras krig, sade ock sig icke hava lust
vara herre eller hövitsman för slikt blödigt krigsfolk.
Kastade av sig kjortelen, lade harnesk uppå och ville vara med i
stormen samt sade, att han antingen skulle hava det slottet
igen, eller han själver ville störta där före.
Då föllo de neder på knä; allt krigsfolket bad honom för
Guds skull att Hans Majestät icke ville göra dem den
skammen, att han själv personligen skulle vara med i någon
storm. De ville väl efter sin ytterste makt göra det bästa,
skulle de än var och en störta däröver. Han tackade dem,
lät så ännu bätter beskjuta muren och lät skjuta bort all
värnen och skottgluggarna nordan på slottet. Så stormade
då de svenske andra gången och så gräseliga som om de hade
varit blinde, skonandes sig platt intet. Detta var en ganska
ömkelig storm. Där störte så gräseliga mycket folk, att
det är ömkeligit påtänka och hälften ömkeligare att uppå
se för dem där då tillstädes voro, så att konung Gustav grät,
så han nästan måtte besvimmat. Där lågo kvar 1400 skyttar,
så att därav undkommo icke mer än fyra karlar, så ock
fyra fänikor knektar, av vilka ganska få tillbaka kommo.
Lät så konung Gustav blåsa dem tillbaka igen, som ännu
igen voro i livet, så att de veko därifrån.»
Men slottet och dess besättning hade också lidit mycket
genom belägringen, och följande morgon måste den ge sig
på nåd och onåd. »Blev så mesta parten av dem halshuggna.
Den gamle bösseskyttens hals ville konung Gustav gärna
friat, men krigsfolket ville det ingalunda utan ropade
’korsfäst’ över honom. Så måste han allt springa över klingan
med de andre. En sådan badstuga, förutan allt annat ont,
hade den arge förrädare Berend von Melen anrättat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
