Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Reformationens ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynglingen vad han fick läsa i Nya testamentet: att Gud
var en god fader, som sänt Jesus ej för att döma utan
för att hjälpa människorna! Det blev klart för honom,
att Gud ej satte värde på botövningar och andra s. k. goda
gärningar utan på människans sinnelag. »Människan»,
sade han, »varder rättfärdig inför Gud genom tron allena»
— tron på Gud såsom den gode fadern. Han kände så starkt
sanningen härav, att han måste förkunna den för andra.
Det fick Luther tillfälle till, när han blev lärare vid
högskolan i Wittenberg i Saxen.
Hit kom år 1517 en s. k. avlatskrämare. För att
skaffa pengar brukade påvarne utsända personer, som sålde
brev, i vilka påven för Kristi och helgonens förtjänsters
skull lovade köparen avlat. Därmed menades förlåtelse för
synder. Man glömde till slut, att för förlåtelse kräves ånger,
och sålde avlat både för de synder man hade begått och
för dem man skulle begå — alltefter priset på avlatsbrevet!
Det berättas, att en man köpte sig avlat för de synder, som
han framdeles skulle göra. När han väl fått sitt avlatsbrev,
rövade han avlatskrämarens penningskrin och förklarade,
att den synden var ju redan förlåten!
Avlatshandelns styggelse kunde Luther ej stillatigande
åse. Han uppspikade på kyrkdörren i Wittenberg en skrift
mot avlatens missbruk. Skriften avtrycktes och lästes över
hela Tyskland och vann anhängare i tusental. Äntligen
hade någon vågat sjunga ut med sanningen! Men påven
bannlyste Luther. Då tog denne det djärva steget att i
närvaro av en stor skara anhängare uppbränna det påvliga
bannbrevet. Därmed hade han för alltid brutit med den
romerska kyrkan, och allt flera drog han med sig. Hans
arbete att rensa kyrkan från missbruk och påviska
villfarelser, som stredo mot bibeln, kallas den luterska
reformationen, d. v. s. kyrkoförbättringen. Hans anhängare blevo
kallade protestanter.
Första tecknet till att en aning om Luthers uppträdande
trängt upp till vårt land, är ett brev från Rom skrivet i
september 1518. Vadstenaklostrets ombud därnere berättar för
»abbedissan, fadren konfessorn och alla älskeliga samsyskon i
Gudi, att en doktor av S. Augustini orden i Wittenberg skrivit
många conclusiones[1] mot avlaten. Jag har läst», säger han,
»huru avlaten först börjades och är byggd på lösan sand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
