Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Svenska kyrkans store reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
badstuga, den andre en gammal lada, den tredje så och så
många lass ved, så och så mycken tjära, torv, näver o. s. v.» —
»För mäster Olof!» eller »Mot mäster Olof!» blev lösen.
Ännu längre än mäster Olofs talade ord nådde de böcker
han skrev och översatte. Han var en mästare i att klart och
lättfattligt uttrycka sina tankar även i skrift. Han gav sina
landsmän så många nya böcker mot vad som fanns förut,
att han med rätta säges ha »lärt svenska folket att läsa».
Den största betydelsen fick hans svenska översättning av Nya
testamentet. Genom den mottog vårt folk en bok, som »spritt
glädje och hugnad i millioner bröst, i slott som koja». Men för
den romerska kyrkans präster var det en styggelse, att folket
självt skulle få tolka bibeln. Okunniga människor kunde ju
lätt missförstå den! Ja, de kunde kanske finna, att inom
påvedömet fanns mycket påbjudet, som stred mot bibelns klara
ord! Mången tänkte nog så, som biskop Brask, romerska
kyrkans ivrigaste försvarare, lär ha uttryckt sig, när han
fick höra, hur »Sankt Påvel» [1] anfördes som bevis för att
biskoparne skulle vara församlingens tjänare och ej stora
herrar. »Då», säger Peder Svart, »sprang biskopen upp, föga
bätter än rasande, måtte så när rivit all sin kläder sönder,
kastade hatten till golvet och sade: ’Det hade varit bätter
att Paulus hade varit bränder, än han skulle bliva av var
man känder.’»
Men den myndige bispen förmådde ingenting mot mäster
Olof, ty denne hade sin konungs stöd. När Brasken
uppmanade Gustav att för Guds skull förbjuda all införsel av
kättaren Luthers skrifter, påpekade konungen, att böcker emot
samme Luther ju infördes i landet. »Kan för den skull»,
skriver han, »nyttigt vara efter Vårt föga förstånd, att så väl
det ena som det andra kommer för ögon.»
Med tillfredsställelse såg Gustav, hur mäster Olof lärde
människorna att tänka själva över livets högsta frågor,
hur han befriade dem ur det tvång, som påvekyrkan lagt
på dem genom att hänvisa dem till helgonens förböner eller
till prästen som medlare i stället för till Gud själv. Nu fick
var och en förtroendefullt vända sig till sin Fader med sina
bekymmer och sorger, sitt tack och lov. Församlingen fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
