Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Svenska kyrkans store reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade funnit befrielsen ur sin ungdoms syndaångest och
förtvivlan icke genom att döda köttets drifter — det hade
han icke förmått — utan genom att sätta dem i det godas
tjänst. Så borde ock »mannens och kvinnans lust till att
föröka sig», som Olavus Petri säger, tillfredsställas av präst
liksom lekman inom det heliga äkta ståndet, icke för lustens
egen skull utan för plikten att framalstra ett nytt släkte och
uppfostra detta till goda människor.
Olavus Petri uppfattar också äktenskapet nästan uteslutande
som en plikt. Vad som drev honom själv att taga
det avgörande steget var nog ingen kärlek i vår tids mening.
Den kvinna han valt till maka var ej längre ung — hon
var redan 37 år, fem år äldre än han själv. Men Gud hade
ju befallt människorna att växa till och föröka sig, och
därför voro de skyldiga att följa detta bud. Det är ingen
»kättja och flättja», som talar ur hans ord om hur mannen får
arbeta för hustru och barn och, »när fiender för handen äro,
giva sig i döden för deras skull, att de skola sitta i frid och
rolighet». »Men», fortsätter han, »när han så gör, gör han
Gudi en behaglig tjänst. Sammaledes är ock med kvinnan»:
hon får arbeta och sträva »och i jämmer och vedermöda
föda sina barn». Men även detta är Gudi en behaglig tjänst.
Ett ofantligt uppseende väckte, som sagt, mäster Olofs
djärva steg att bryta med kyrkans bud om prästerskapets
»kyskhet». Biskop Brask skrev genast till konungen och bad
denne att »för Guds skull hjälpa detta till rätta». Men Gustav
Vasa blev honom ej svaret skyldig: »Oss tyckes av Vårt
föga förstånd underligit vara, att för äktenskapets skull,
det Gud intet förbjudit haver, är man i bann, men ibland
eder, kyrkans personer, är man för hordom, jungfrukränkelse
och andra flere slemheter, som Gud haver förbjudit,
intet i bann efter påvens lag, för vilka stycken och flere
sådana Vi havom hört, att utländes begynna de mycket
föraktade varda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
