Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upprorsmakare - Daljunkerns uppror - Västgötaherrarnes uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljud i skällan. De fruktade svårliga om livet, begynte skria
och gråta, föllo uppå knä, tiggde och beddes för Guds skull
nåder av konungen, lovade bättring; och efter en ganska
lång förhandling bekommo de nåd och vänskap. Svuro
konungen på nytt huldskap och manskap. Alltså kom kung
Gustav dalekarlarne till späkt och lydno den gången.»
De begynte nu märka, med vem de hade att göra. Överallt,
där ej högsta nöden annat fordrat, har Gustavs sätt
att börja varit till utseendet lugnt och eftergivande, »och
överallt har han», för att citera Geijer, »gått längre, än
själva hans motståndare anade. Det är tecknet på de själar,
i vilka en oupptäckt framtid lever.»
Daljunkern själv hade undkommit men blev i Tyskland
på konungens anmodan avlivad, sedan han bekänt, att han
icke var Sten Stures och fru Kristinas son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
