Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskartag - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sade, att han hade förfört allmogen upp i det slätta landet
i Östergötland».
Efter detta ryckte konungens trupper från två håll in i
Småland, en här från Västergötland och en från Uppland.
I den senare ingick även en dalkarlsfänika, och ehuru den
knappt torde ha utgjort 400 man, lät konungen sprida ut
rykten, att den uppgick till 4,000, och att det var minsta
hopen som kom först; en större följde efter. Hövitsmannen
fick befallning att på järnbergen i Närke skaffa ett par
»de argaste sällar», som »flux kunde bruka munnen», giva
dem pengar på hand, så att de kunde uppträda som andra
hövdingar bland folket, och låta dem förkunna, att de hade
befallning av dem, som sutto hemma i Dalarne, att straffa
förräderi. Skrivelser mot upprorsmännen uppsattes i
landskapet Dalarnes namn, men konungen ansåg lämpligt, att
de även försåges med andra sigill, såsom Gästriklands och
Hälsinglands. För dem, skriver han, »kunnen I väl finna
någre andre store insegel, dem I kunnen trycka därför, så
att det dock måtte hava ett sken och desto större anseende».
När nu den uppländska krigsmakten drog genom Östergötland
in i Småland, »lupo bönderna allt bredvid hopen upp
i de höge bergen och skogarna och undrade, att så mycket
folk skulle vara till». På ett näs vid sjön Åsunden i
Östergötland blev Dacke anfallen från två sidor. Under striden
blev han »skjuten med två hakelod genom båda låren», så
att han måste bäras bort. »Där blev ock störste parten av
Dackens hjältar slagne, 400 eller 500», säger Per Brahe.
Hans hövitsman Jödde Hane blev fången och skulle steglas,
men »då han fick se steglan och såg, vad död han skulle
lida, blev han död i räddhåga, förrän hans ben blevo bråkade».
Med slaget vid Åsunden 1543 var upproret knäckt. Härad
efter härad anhöll om försoning med konungen, vilket
beviljades mot att de lämnade gisslan för sin trohet. De
upproriska socknarna fingo erlägga böter, bestående dels av
penningar, dels av oxar, och mer än 1,000 »soningsoxar»
drevos följande vår upp till konungens varuhus. Sedan
den stora krigshären dragit bort från Småland, uppflammade
dock upproret här och där. Konungen ålade därför sina
befallningsmän i Småland att utsända tre eller fyra hopar
till fots, vardera bestående av ett hundratal trofasta karlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
