Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 / 151 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - Gustav I, hans familjeliv och hov

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Musik hade konungen stor lust till att höra, både människostämmor
och goda och lustige [1] instrumenter, hade ock icke
allenast gott omdöme därom utan var själv en artist både till
att sjunga och spela. Ibland alla instrumenter höll han lutan
för den ljuvligaste, och var ingen den afton, när han var ensam,
utan han övade sig ju däruppå.»

Man vet af samtida förteckningar över hovpersonalen,
att konungen år 1532 hade i sin tjänst tvenne italienska
»lutenister», Store Jeronimo och Lille Jeronimo, som hade
50 mark om året vardera. År 1553 hade antalet spelmän
växt till 23 och bestod förutom av »lutenister» även av pipare,
trumslagare, trumpetare,
harposlagare och »fedlare», d. v. s.
fiolspelare. I samband med de båda
italienarne må nämnas en ännu
mera sydländsk företeelse här
uppe i Norden, nämligen Antonius
Blåman eller Morian, som år 1527
beväpnades med hillebard och
alltså var ett slags drabant.
Ännu 1540 var negern i Gustav
Vasas tjänst.

Vadstena slott.

Vi återgå nu till Per Brahes
teckning av sin kunglige
morbroder: Ȁndock att han uti
bokelige och andra konster icke
synnerligen var brukader — förty
han blev tideligen dädan ifrån avfordrad till hovtjänsten
—, så hade han dock utaf själve naturen den gåvan, att
han visste så skarpsinnerligit att döma därom, övergick
många, som där uti väl hade studerat. Vad som hörde till
konstigt handaverk, till beläte eller måleverk, konterfej,
landskap, byggning, fåglar, djur, örter och trä, proportion
och egenskap, det till att bese och grannerligen skåda och
märka, där hade han intet ringa förstånd uti.»

Konstnärer av olika slag förekomma talrikt i Gustav Vasas
tjänst under 1540- och 50-talen. Då pågingo flere stora
byggnadsföretag, såsom på Stockholms, Uppsala, Gripsholms,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>