Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - »Han som vårt Sverige murat från grund och till tak»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller hon är våt eller torr, eder själve till stor fördel,
nytta och gagn.»
Själv föregick konungen med gott exempel. År 1544 skrev
han exempelvis till ett par av sina fogdar ett brev av följande
innehåll: »I sen väl, gode karlar, vilket svårt regn nu en tid
lång varit haver och ännu är, så att till befruktandes är, att
om det så i längden varar, skall bliva den största nöd att
komma säden i hus, som någon tid vara kan. Och för den
skull synes oss gott och nyttigt vara, att allestädes, där
Våre slott och gårdar äro, måtte oförsumligen uppsatte
bliva några goda rior efter det sätt, som i Finland och
Livland brukas. Skulle också strängeligen bjudas och
förmanas borgarne i städerne, som gårdar och gods, åkrar och
lyckor hava utanför städerne, att de också bygga sig rior,
på det allmogen måtte sedan lära att taga efter och icke
lida sådan svår skada på deras säd, som ofta tillförene här
uti riket för sådan svår vätas skull skett är.»
Men allmogen drog sig för de betydande kostnader och
det besvär, som voro förenade med att sätta upp riorna.
Också klagar Erik XIV i en kunglig skrivelse till Sveriges
folk av år 1563 över det klena resultatet av allt hans
»salige käre herr faders» arbete på denna reform. Ehuru den
hädangångne »titt och ofta både muntligen och skrifterligen
förmanat allmogen till att bygga sådane hus», hade
han ej fått folket med sig. Blott »någre, som deras eget
bästa ville», hade följt kung Gustavs råd. Men efter
dennes död hade riorna kommit ur bruk igen. Nu kunde
emellertid den nye konungen »ingalunda lida, att Högbemälte
kongl. Maj:ts trogne och nitiske förmaningar skola
bliva tillbaka», utan påbjöd i kraft av sitt ämbete, att alla
trogna undersåtar skulle skaffa sig dylika torkhus, så att
när Gud »hemsöker människan, för synds och arghets skull,
med våt år», man icke skulle behöva låta säden stå ute på
marken inpå senhösten för att slutligen »föra henne halvtorr
och mestadels fördärvad i hus», eller »låta henne bliva
så länge ute ståendes på åkren, till dess hon då på sistone
platt förruttnar».
Man känner på sig, vilken tungbrukad mark gamle kung
Gösta funnit att den svenske bondens natur var, när han
skrev följande till Sveriges allmoge år 1555:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
