Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - Landsfadern, som skulle allting bestyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller annan måtto, det skall mest ske, när du äst drucken och
full, och då med stort pockeri, hugg och slag, därav varken en
eller annan något bättrad bliver. Vore bättre, att du vände
igen med denne svåre drick och slöseri, uträttandes dine
saker, när du fastande vore, och icke uti ölsmål. Där rätta
dig efter, eller du varder föga tack därför förtjänandes!»
Samma år fick fogden i Uppsala också en admonition av
det kraftigare slaget: »Vet, Lasse, att Våre hingstridare, som
där ligga i borgeläger i Uppsala, have låtit Oss klagevis till
känna giva, att du låter spisa dem mäkta skröpeligen både med
mat och öl. Sammalunda haver du ock mycket att beställa
med dem och vill understundom överfalla dem med hugg och
bruka yxehammaren, när de klaga eller tala om sin nödtorft.»
Det skulle han nu vara så god och sluta upp med och för
framtiden ge hingstridarne »mat och öl efter skälighet».
Till hövitsmannen på Älvsborgs slott, Severin Kiil, skriver
konungen år 1539: »Du beklagar, att du görs gammal och
understundom med stor sjukdom bekymrad, begärandes för
den skull, att Vi ville betänka någon annan till befallningsman
i ditt ställe. Men därtill kunna Vi på denna tid intet
synnerligt svara. Dock förhoppas Oss, att samme befallning
icke är eller haver varit dig uti någon måtto skadelig, så att
du för den skull behöver besvära dig. Dock, att du görs
gammal och är understundom sjuklig, det kunna Vi väl tro.
Sådana lägligheter befinna Vi ock fast hos Oss. Vi kunna
likväl icke hava tillfälle att bliva bekymmer, arbete och omak
förutan. Därföre förse Vi Oss fulleligen, [1] att du ännu vill göra
ditt bästa. När Gud vill, att Vi komme till vår fullkomliga
starklek igen och Vi kunne personligen komma dit ned,
vilje Vi då yttermera underhandla med dig i den måtton.»
Fogdarnes räkenskaper blevo för gamle kung Gösta en
aldrig sinande källa till tålamodsprov. Han liknade deras
redogörelser vid »en skugga uti månsken», och när den
landsfaderliga vreden kokade över, kunde han låta dessa
redogörare veta, att de rörde ihop det ena med det andra, så att
de själva ej kunde reda sig; men »vältra och söla sig i rikets
pengar», det kunde de. »Du haver samma sinnet som de andre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
