Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - En förfallets tid för den andliga kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sådan tid var det på 1560-talet under det nordiska
sjuårskriget. Talrika brev från denna tids svenska studenter i
Rostock bära vittne om i vilken knipa de befunno sig.
»Det går, kära moder, icke så här till som i Sverige»,
skriver smålänningen Per Johansson. »Vill man hava något av
tysken, så måste man först hava handen i taskan. Får man
där något ut, så får man ock väl tysken till en god vän,
vilket också denne fromme närvarande Theodorus med mig
vittna skall, som vidare haver rest här omkring än jag.
Varföre, kära moder, den som här något länge bliva skall, han
kommer fuller snart uti en stor räkenskap, [1] vilket jag själv
förmärker.» En lycka var det för den gode Per Johansson,
att hans kära moder skickat till honom två silverskedar
som ett slags tärepenningar. Saken var nämligen den, att
allmogen i Sverige denna tid tyckes ha haft för sed att
lägga ned sina besparingar i silverskedar, vilka voro bondens
stolthet. Så berättas det om rika bönder, som ägt en halv
tunna dylika värdesaker. Per Johansson tackar sin moder
för denna skänk och berättar: »Den ena skeden, kära moder,
sålde jag strax och köpte mig böcker för, den andra bevarade
jag det längsta jag kunde, och satte jag henne ut stundom till
pant. Men det gick nöden på till det sista, att jag nödgades
sälja henne med.» Nu begär ynglingen 10 eller 12 daler till att
betala något av sin skuld. »Item», fortsätter han, »haver ock
min värd begärt, att jag skulle skriva Eder till om ett par
ostar, som icke mycket gamla vore. Haver ock min värdinna
begärt av mig, att jag skulle skriva efter en fyra eller sex
vita kalvskinn. Dem ville hon hava till att bräma sin
kjortel nedan omkring. Dem kunnen I, kära moder, svepa
utanomkring ostarna och skicka dem till Nils Staffanson i Kalmar.»
En annan studerande yngling i Rostock har följande bön
till sin mamma: »Kära hjärtans moder, beder jag Eder, att I
ville göra väl och sända mig hit några fotsockor och örngott,
förty jag haver ej mer än ett, och när det är skitit, så haver
jag intet.»
Litteratur:
Henrik Schück, »Bokvandalism» och »En student på
1500-talet». (Ur gamla papper, ser. I; hatt. kr. 2:50.)
Henrik Schück, Några drag ur 1500-talets studentliv.
(Ur gamla papper, ser. II; häft. kr. 2:50.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
