Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle kung Göstas sista tid - Familjesorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade förmaningar kunnat hjälpa, så borde den
vördnadsbjudande åldringen ha fått både glädje och hjälp av
sina uppväxande barn. Men Erik, den äldste av dem, visade
mera lust att njuta av livet än hjälpa fadern i det mödosamma
arbetet för rikets välgång. Bittert klagar den gamle
över att sonen icke ville »komma sin gamle och utarbetade
fader till hjälp, tröst och bistånd».
Understundom var det nog så, att den gamle, i arbete och
vedermödor härdade fadern hade svårt att förstå ungdomens
behov av att roa sig. Då Erik en gång ville ställa till ett
»skådespel» under fastlagen och begärde få låna några harnesk
ur rustkammaren, fick han det knarriga svaret, att ville
han ha något skådespel, så kunde han hålla mönstring med
konungens knektar. En annan gång är det Magnus, som
får en tillsägelse att förmana fogdarne till flit och trohet,
hålla efter befallningsmännen och ha uppsikt över byggningar
o. s. v. i stället för att slå sig »i drick och slöseri». Det förra
var dock kanske något mycket begärt av sjuttonåringen!
Men vad Erik beträffar, så förde han ett så lättsinnigt liv,
att det måste inge fadern allvarliga bekymmer. Spotskt
och trotsigt betedde han sig ock mot dea gamle och svarade
en gång på dennes förebråelser med en uppmaning,
att han ej borde skriva till arvkonungen — det var
numera Eriks titel — som till sina fogdar.
Allra mest motbjudande var det dock för en sådan kraftkarl
och seg natur som Gustav Vasa att bevittna sonens
nycker och ostadiga sinne. Bittert utgjuter han sig över
denna hans »barnsliga och kvinnliga affekt». »Gud förbarme
sig däröver», säger han vid ett tillfälle, »att din affekt skall
var så stor, att han skall föra både dig, oss alle och vårt
kära fädernesland uti allsomstörste fördärv och undergång.»
Ett av de sista breven till Erik börjar med en hjärtskärande
klagan:
»Käre son Erik! Du skickar Oss till mångahanda skrivelser
— Gud allsmäktig vet, med vad glädje Vi dem läst
have. Så vilje Vi dig för Guds sons, Jesu Kristi död och pinas
förskyllan förmanat hava, att du vill avstå med sådant
martyrium, som du och flere Oss, såsom din fattige gamle
fader, med belastar och plågar.
Vi gå var dag på gravbrädden och bedje Gud om att Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
