Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gamle kung Göstas sista tid
- Gustav Vasas sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man må det fritt säja, att aldrig kunde någon människa
med tystare och stillare avlidande fara av detta elände livet.»
När han en gång på dödsbädden uttalade hoppet, att
hans minne ej skulle begravas med hans kropp, fick han det
vackra svaret: »Förutom Guds rena och klara ord, som genom
Ers Nådes beskydd kommit upp i Sverige, lever Ers Nådes
åminnelse i skogar och alla slättmarker, berg och dalar, älvar
och sjöar, som ingen förut visste rätt bruka, samt med kvarnar
och fiskströmmar, som nu riket till evigt gagn uppfunne
och brukade äro, vilket aldrig förgätas kan.»
* *
*
Den 17 december satte sig ett högtidligt liktåg i rörelse
från Stockholm med Uppsala domkyrka, den största och
förnämsta i riket, som mål. I spetsen drog en fänika knektar.
Sedan kommo präster och djäknar, sjungande psalmer.
Därefter redo fyra härolder, och bakom dem fördes alla rikets
landskapsvapen av tjugufyra vapendragare. Fyra riksråd
buro huvudbanéret och den dödes rustning framför likvagnen,
som drogs av fyra hästar. På den fördes både konungen och
hans båda avlidna drottningar, vilka förut varit bisatta i
Storkyrkan. Efter likbåren red ännu ett riksråd med
konungens livhäst. Så följde den kungliga familjen, de övriga
riksråden, några av adeln och borgerskapet m. fl. Tre dagar
och två nätter tog det, innan processionen hann fram till
Uppsala. Under nätterna insattes liken i kyrkor, och varje
natt vakade tre biskopar och trettio andra präster över
dem. I Uppsala domkyrka höll konungens förre hovpredikant
biskop Peder Svart likpredikan och ärkebiskopen
en »tröstepredikan», varpå riksråden buro kistorna ned i
gravkoret. Därpå stötte Svante Sture med konungens svärd
trenne gånger i stengolvet, utropande: »Nu är konung Gustav
död», varpå han överlämnade svärdet åt efterträdaren.
Snart skulle det med veklagan sägas på landsfaderns mull,
att »med honom i graven var ock riksens karskhet och
välmåga nederlagd och försvunnen».
Litteratur:
Emil Hildebrand, Från Gustaf Vasas sista tider.
(Historisk tidskrift 1899.)
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0258.html
