Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovänner därmed mena, att de således vilja förhindra H:s
kongelige Maj:ts giftermål, det kan man väl förstå, hette det
vidare, »nämligen intet annat, utan att de gärne såge, att all
salige konung Gustavs släkt måtte bliva utrotad, och att de
sedan kunde stifta oenighet och tvedräkt här i riket och
därmed fördärva riket i grund och komma det under främmande
våld och herrskap.
Därföre vill nu vara av nöden, att I, gode män, viljen
besinna, huru det ville tillgå, där — Gudförbjude — H:s
kongelige Maj:t något viderkomme, efter som alla människor
dödelige äro, och H:s k. Maj:t sitt liv och välfärd härtill dags icke
förskonat haver utan det för riksens fiender haft ospart.»[1]
År 1566 erhöll konungen slutligen från ständerna det
samtycke, varav han begagnade sig två år därefter, då han firade
sin högtidliga förmälning med Karin Månsdotter. Hon hade
då skänkt honom två barn, det äldre, dottern Sigrid, redan
innan hon ännu fyllt 16 år, och sonen Gustav ett halvt år
före bröllopet.
En gammal anteckning bevarar »konung Erik XIV:s
älskogsvisa över dess kära Karin Månsdotter, innan han lät
kröna henne till drottning»:
»Väl är den, som från höga klippor
kan vandra på en nedrig ban.
Hans fot på vägen faror slipper
och där spasserar av och an.
Var må följa sitt eget sinn’ —
kär håller jag min herdarinn’.
Har Karin ej land, ej stora skatter,
så har hon dock det jag begär:
den kärlek hon mig med omfattar
är mig fast mer än guldet kär.
Var må följa sitt eget sinn’ —
kär håller jag min herdarinn’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
