Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sturemorden och Eriks avsättning
- Sturemorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Må jag olyckan ej undgå
men ogunst få
av världen och dess förste,
så vet jag dock en säker konst
att söka gunst
hos Gud, som mig kan trösta.»
Nu låg herr Nils på sin säng och läste i en bönbok. Vid
konungens inträde reser han sig vördnadsfullt upp men
hälsas med utropet: »Ja, är du nu här, din riksförrädare!»
Fången böjer knä, bedyrande sin oskuld, men till svar
genomborrar Erik hans arm med sin dolk. Den sårade reser
sig upp efter stöten, drager dolken ur såret, kysser den och
räcker den vördnadsfullt åt konungen. Så står han inför
denne med händerna lagda över bröstet. Då stöter den
vansinnige bardisanen i sitt offer, och drabanten ger Nils Sture
en dolkstöt, utropande: »Du äst ändå en skälm. Därföre
skall du hava detta!» Vid stöten tumlar Nils omkull,
framstammande: »Nådig konung, skoner mitt unga liv!» Erik
säges då ha yttrat: »Hör, den förrädaren talar ännu!»,
varefter drabanten gav honom banehugget.
Därpå störtar konungen, liksom jagad av hämndeandar,
ut på landsbygden, ned åt Flottsund. Hans gamle lärare,
Dionysius Beurreus, skyndar efter och försöker intala honom
förstånd. Åldringen skall ha bett honom »icke så löpa,
utan komma ihåg, att han vore en konung». Men då den
gamle blev alltför enträgen med sina föreställningar och
förböner för fångarne, skall konungen ha riktat en hillebard
mot honom. Beurreus skyndade sig då undan, men Erik
ropade till de drabanter, som följde honom: »Späker den
skälmen!» Då satte de efter den flyende och stucko ned
honom.
Innan konungen rusade vidare, befallde han riksens
profoss, Peder Gadd: »Döda fångarne! Döda dem alla utom
herr Sten!» Peder Gadd återvände då till slottet och
framförde befallningen till knektarne. Han ålade dem att hjälpa
till, »förty», sade han, »Kungl. Maj:t vill icke hava herrarne
ut på platsen och låta bödelen avrätta dem, för deras fruars
och jungfruars skull».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0320.html
