Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Eriks fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyligen upptäckta astrologiska almanackor för åren
1554—1576, i vilka konungen gjort ett slags kortfattade
dagboksanteckningar för mera märkliga händelser. Att läsa dessa
anteckningar är, skriver utgivaren av dem, bibliotekarien
Stenbock, »som att åka en beckmörk natt i åskväder.
Blixtarna belysa landskapet då och då, så att man kan
urskilja konturerna. Dock endast ett ögonblick och
mycket svagt. Sedan åter mörker. Så, synes det mig, kasta
dessa korta notiser ljus över episoder i kung Eriks liv.
Och detta från 1560 till 1575.
Det vilar en alldeles säregen charm över dessa korta
notiser. Små detaljer ofta, men otroligt tilldragande i sitt
förtätade stämningsvärde. Man kan ej vänta annat än
enstaka lösryckta ord, och man får emellanåt avstå från
att fatta sammanhanget. De kunna ej beskrivas; de skola
läsas och helst ses.»
Dagen före Sturemorden står t. ex. antecknat blott
orden »Nicolaus Sture». Vi höra ångestfulla nödrop ur
fängelset om »fångenskap och brist», om »järnbojor och vakt»,
om »stank» och »ett ännu grymmare fängelse». Vi bevittna
den arme fångens själskval, när han nedskriver: »Man
vägrar mig begå sakramentet.» På Olof Stenbocks misshandel
syfta antagligen orden »axeln» den 19 september 1569 och
»armen» den 9 oktober samt orden »Benpipan i armen läkt»
på nyårsdagen följande år. Gång på gång upprepas ordet
»Uxor (min hustru)», i vilket ord den ensamme mannen
nedlagt hela sin längtan efter Karin, som man tidtals
avlägsnat från honom. Rörande är den glädje, som talar ur
anteckningarna för februari 1570: »Min maka kom åter»
och »De små barnen komma åter».
I juni 1573 skriver den olycklige: »Min maka med våld
ryckt ifrån mig.» Därmed försvann den sista strimman av
sol ur Eriks liv. Intet skäl kan uppletas till försvar för
denna hjärtlösa grymhet från en broders sida, på sin höjd
ett till förklaring, och det var, att han ville förhindra, att
den avsatte konungens avkomma skulle ytterligare ökas.
Under fängelsetiden hade hon fött honom två söner, som
bägge dogo i späd ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
