Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Eriks fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristlig bön till Gud. Och giver dig kärligen till känna, att
sedan de ryckte dig ut ifrån mig i juni månad, så haver jag
allt varit fången i det mörka fängelset, dädan du utgick,
dock icke alltid inom det plankverket, utan i den samma
kyffen allt intill den dag, som är, den elfte januari. Nu är
jag uppförd uti denna kammare, som är på västra hörnet
här på Västerås slott; och hörde du väl i morgons, den tid
jag uppfördes, huru jag uppenbarligen ropade och gav dig
det till känna. Jag visste icke annat, än de skulle föra mig
hädan utav slottet, ty så vart mig tillsagt, och att jag aldrig
skulle få se dig igen, men de förde mig uppför trappan och
framom din dörr hit in uti kammaren.
Jag vet icke, var du är, utan jag gissar så till, att du är
i den samma kammaren, som vi voro fångne uti, när vi
först hit kommo, där jag icke mera än en natt låg. Evar
du är, så glöm icke din allra käraste konung Erik, den din
endaste man är, som du äktenskap ärligen tillsagt haver!
Hav sanningen kär och älska icke lögnen, dig själv till skada;
otuktighet, horeri och orenlighet förorsaka den eviga
fördömelsen och en ond ändalykt, ifrån vilket Gud dig bevare!
Din son Gustav är, som jag förmärker, förd till Gripsholm.
Där skall ock Henrik vara, som jag förstår; Sigrid är på
Hörningsholm. Gud beskärme dem från allt ont! Jag haver
var dag talat igenom fönstret, den tid jag var i det andra
fängelset; men om jag nu än närmare är, tror jag dock, att
du icke höra kan vad som jag talar, ty jag är här innestängd
i kammaren.
Låt dig icke förtryta att förbida så länge, till dess du får
mig igen, ty du får aldrig igen så trofast man, som jag haver
varit dig och är ännu. Lider du något ont emot din vilja
för Jesu Kristi skull och för äktenskaps obesmittade trohet,
så varder dig Gud rikeligen lönande därför. Jag vill det ock
aldrig förglömma utan trohet med gott löna. Förglöm icke
att åkalla Gud och åstunda din själs salighet mera än något
annat världsligt, evad det ock är! Gud lagar dock en gång
så, att vår långliga sorg lyktas med glädje (näst Guds hjälp)
ock här på jorden. Jag skulle väl mera skriva, men jag har
så onda redskap därtill; det är dock likväl min hand.
Förglöm icke att skriva mig svar igen, om du någorledes får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
