Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Eriks maka och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty han var — för att använda hans egna ord till sin son
konung Sigismund i Polen — angelägen att »icke låta
fjädrarne på den fågeln bliva för långa».
Slutligen slog sig Gustav ned i ett schlesiskt kloster, vars
abbot bevisade honom så mycken godhet, att den stackars
landsflyktige ynglingen alltid kallade honom sin andre fader.
Därifrån gjorde han år 1596 en resa till Reval, där hans
moder nu fick återse det barn, som för mer än tjugu år sedan
frånryckts henne, såsom en sederen men svärmisk och ända
till blödighet vek ung man. Karin igenkände honom
endast på några födelsemärken. Då hon återfann dem,
omfamnade och kysste hon sin son under glädjetårar.
En tid därefter erhöll den landsflyktige konungasonen en
inbjudning från Rysslands tsar att komma till Moskva. Där
mottogs han med stora hedersbetygelser, och tsaren »begåvade
honom rikligen med sammet och gyllene stycken, pärlor
och ädla stenar, gull och penningar, hästar och en hel furstelig
taffel både med credentz, fat och tallrikar. Hans tjänare vordo
alla också begåvade med hästar, sablar, sammet och gyllene
stycken», förtäljer en gammal berättelse. Men då tsaren
yppade för Gustav sin avsikt att använda honom som ett
politiskt redskap mot hans farbror Karl IX i Sverige, vägrade
flyktingen ståndaktigt att lämna sin medverkan och sade, »att
han förr ville dö än uti den saken efterfölja Storfurstens vilja».
»I stället», säger en svensk krönika, »höll han stort
nattvak med studerande uti bokliga konster och alkemi,
varav han blev mycket försvagad i sitt huvud, så att när han
understundom med några goda drycker ville taga sig styrka,
talade han rent ut det honom i hjärtat likade.» Konungasonens
största nöje synes ha varit att tränga in i alkemiens
hemligheter och »destillera sköne, härlige vatten samt
kostelige smörjelser», med vilka han botade många sjukdomar.
Men från politisk ärelystnad var han alldeles fri. Då han ej
ville foga sig efter tsarens vilja, blev han dennes fånge och fick
åter genomleva en tid av stort elände. När han slutligen blev
fri, hade han ej långt igen, ty år 1607 avled han i Ryssland.
Fem år därefter följde honom hans moder i graven. I Åbo
domkyrka vilar stoftet av den svenska drottning, som mer
än någon annat prövat lyckans växlingar.
Litteratur:
Alfred Gustaf Ahlqvist, Karin Månsdotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
