Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - »Rikets prydande byggningsman»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och brännes kalk; stenhuggare arbeta i stenbrotten, bönderna
fälla timmer, köra fram stockar och bräder, pålar och
byggnadssten samt göra dagsverken i tusental. Murare,
timmermän och stenhuggare äro flitigt sysselsatta under tillsyn av
byggmästare och byggningsskrivare. För inredningen av
byggnaderna arbetar en skara konsthantverkare.» Där äro
snickare och lövsnidare, där äro glasmästare, som i bly
infatta de små fönsterrutorna, där äro målare sysselsatta med
att pryda väggar och tak, medan guldvävare arbeta på väggbonader,
där händelser ur sagan och historien framställas i
silke och guld.
Olyckan var emellertid, att Johan i sina byggnadsföretag
fullkomligt saknade förmågan att ordentligt planlägga och
beräkna kostnaderna, och därför fick han också mången
gång svårt att bringa ett påbörjat företag till ett lyckligt
slut. »Det är fara värt», säger Emil Hildebrand, »att
takrosetterna i Stockholms slottsgemak och ’spetsarna’ på
huvudstadens kyrkor intresserade honom mera än de torra
räkenskaperna från kammaren.» När Johan fick ett anfall
att bygga, eller när något annat lockade hans praktlystnad,
fick ingenting hindra honom. »Såsom du vet, vad för lust
Vi have av byggningar, så må du ock väl hava det förståndet,
att de utgifter, som komma till att öka Vår lust och
besynnerlige begäran, de borde gå före alle andre», skriver
han år 1586 till en av sina ämbetsmän. Till sådana
ändamål tog han pengar var de kunde åtkommas, även om de
voro bestämda för helt andra och nödvändiga ändamål,
såsom försvaret. Följden blev, att detta förföll. Det fanns
soldater, som hade 3—4 års sold att fordra. Skatterna blevo
så tunga, att en mängd människor ej kunde betala dem utan
måste gå från gård och grund. »Där som förr varit åker
och äng, där växer nu stora skogen, och de som i många år
varit rike, välbehållne bönder, löpa nu kring landet med
stav och säck», heter det i en skildring från Johans sista år.
Kraftlösa blevo rådsherrarnes alla föreställningar, att
»med de stora bekostnaderna på byggnader måtte havas
fördrag». Förgäves klagade de också över att »vid hovet
gick mycket oskickligt till med utspisning, månadskoster,
många matlag och mycket onyttigt parti, som därmed
följer», och anhöllo, att med hovförtäringen måtte bliva så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
