Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Röda boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläda upp. Men framför allt ville Johan genom högtidligare
kyrkobruk ingjuta andakt och värme i gudstjänsten; och
med samma kärleksfulla omsorg, som han arbetat på prydnader
för sina byggnader, uttänkte han ceremonier för sitt
folks gudstjänst. Tillsammans med sin sekreterare författade
han en ny kyrkohandbok, som tog den romersk-katolska
mässan till förebild för de ceremonier den föreskrev. Sådana
yttre bruk voro knäböjning och dylikt, vilka skulle vittna
om prästens och församlingens andakt, ty »fromheten», hette
det, »borde visa sig i alla lemmar och tala genom mun, ögon,
händer och fötter». Dessutom vände sig den nya liturgin
mot de överklagade missbruken och förbjöd prästerna att
hantera sakramentet med otvagna händer, nyttja orena
altar- och mässkläder, lägga mössa och vantar på altarbordet
o. dyl.
Konungen förmådde de år 1577 församlade ständerna att
med uppräckta händer antaga den nya kyrkohandboken till
rättesnöre för gudstjänsten. Av folket ute i bygderna blev
den snart känd under namnet »Röda boken», därför att den
hade rött band.
Dess införande i de olika stiften stötte emellertid på
åtskilliga svårigheter. När »Röda boken» skulle genomföras i
ärkestiftet på det prästmöte, som hölls i Uppsala 1577,
framställde ärkebiskopen den fordran, att de präster, som ej
ville förbinda sig att begagna boken i sina kyrkor, skulle
avsäga sig sina ämbeten. Då reste sig tvenne prästmän och
bekände under de andras mummel, att deras samveten förbjöde
dem att tillämpa de katolska bruk, som den nya handboken
föreskreve. Följden blev, att de genast berövades sina
gäll, vilka gåvos åt andra.
Kapellanen i Delsbo förklarade vid ett tillfälle inför den
sekreterare, som konungen sänt till Norrland för att
genomdriva den nya liturgins användande i kyrkorna, att den
som hade »Röda boken» i sin gård, han hade den onde. Och
om domprosten i Västerås berättas, att han tre gånger å
rad vid förrättandet av mässan efter Röda bokens formulär
överfölls av en hemsk skräck och tyckte sig se både
helvetets lågor och själve avgrundsfursten i sin omedelbara
närhet. Nästan livlös av skräck lämnade han altaret, och
sedan förblev han en svuren fiende till den hemska boken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
