Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1584 hade Ivan IV slutat sin skuldbelastade levnad.
Hans efterträdare, Feodor, envisades att fortfarande
förvägra Johan direkta underhandlingar med tsaren och
fordrade, att konungen skulle skicka sina sändebud till
ståthållaren i Novgorod. När 1585 års stillestånd utgick, var
stämningen sådan, att det omöjligen kunde förnyas, och på
nyåret 1590 ryckte en väldig rysk här in i Ingermanland
och belägrade Narva. Stormningen tillbakaslogs med
mannamod av Karl Henriksson Horn, men försvararnes lilla
skara led sådan manspillan, att då en ny stormning förestod,
fann Horn det lönlöst att offra de kvarlevande. Han avslöt
i stället ett stillestånd, mot det att kringliggande fästen
överlämnades åt ryssarne.
Budskapet om denna förlust upptogs emellertid av konung
Johan mycket illa. Horn blev förd till Stockholm, kastad i
fängelse och offentligen utropad som riksförrädare. Vid
förhöret klagade Horn över att han hade svårt att svara
muntligt på de framställda frågorna, eftersom han blivit
försvagad av sjukdom och vistelsen i fängelset samt av naturen
vore »en föga vältalande man». Därför begärde han att få
skriftligt avge sina svar. Men det förvägrades honom, ty
»konungens vilja vore, att saken skulle oförlövat avgöras».
Därpå vidtog åter förhöret, vilket den hårt prövade krigaren
avslutade med följande manliga ord: »Jag har felat i mång
måtto, beder därföre Kungl. Maj:t nådeligen förlåta mig.
Men att tigga om nåd som en förrädare, därtill skall ingen
få mig. Hellre vill jag dö än mottaga förrädarenamn
och lämna det efter mig åt hustru, barn och efterkommande.
Jag vädjar till Gud, att mig sker orätt, och dör gärna.»
Domstolen avkunnade dödsdom, och inga förböner kunde
förmå konungen att ge honom nåd. Dödsdagen utsattes,
och först på avrättsplatsen benådades Horn men med fortsatt
fängelse. Här fick han sitta, tills Johan dog. Upprättelsen
kom, när hertig Karl fick makten i Sverige.
Efter en del mindre betydande krigsföretag upphörde
striderna med ryssarne genom fredsunderhandlingar, som år
1593 ledde till ett stillestånd på två år.
Litteratur:
F. Ödberg, Tidsbilder ur 1500-talets svenska häfder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
