Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Mäster Abrahams räfst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flerstädes funnos dylika s. k. signare. En sådan, som
»signade för flenen [1] och tandvärk och hade lärt utav en
gammal munk», slet ris, 15 slag. En annan, som var »en
gammal utlevad man och haver tjänt en gammal munk
och lärde några latinska ord utav honom och sedan haver
missbrukat sådana ord», hade blivit förmanad av kaplanen
och sedan avlagt sådant bruk. Han blev därför »förskonad,
så att han icke slet ris». Men om han återfölle i sin synd,
skulle han »mista rygghuden», d. v. s. slita spö.
En s. k. »klok kvinna, som alle man löpte till, bekände
sig hava lärt sin konst utav en munk. Hon hade ock ett
band med någre knutar, vilket togs ifrån henne. Genom
flitig och allvarlig förmaning kom hon till att bekänna sina
synder och lovade bättring. Slet ris, 3 slag, ändock hon
väl dömdes till högre straff men hon icke förmådde det
utstå. Sedan fördes hon till Linköpings spetal.»
I en socken blev själve klockaren, »en förfärlig och
förskräckelig besvärjare och trollkarl, den månge ogudeliga
böner, konster, figurer, bokstäver och eljest mycken trolldom
och vidskepelse övat haver, det månge hans skrivne böcker
utviste», för denna gång benådad till livet, såvida han ville
»övergiva all djävulskap, med vilka han hittills för mycket
umgåtts», men slet 39 slag av riset och fick 9 ämbar vatten.
Samma var förhållandet med klockaren i en annan socken.
Han »levererade ifrån sig en hop konsteböcker, som
voro fulle med djävulskap och flärd. Slet ris och begöts
med vatten.»
I en socken var det fyra stycken personer, som beskylldes
för att »hava stulit järn av kyrkodörren och gjort
krokar därutav för god fiskelycka. De bekände, att de sådant
hade gjort av fåkunnighet och lärt utav deras föräldrar.»
Domen blev, att de skulle »stå för kyrkodörren på knän
och absolveras och förmana andra, att de vakta sig därföre,
och om de komma igen, mista rygghuden».
I klostret i Linköping fanns en kvinna, som var
»beryktad, att hon månge bedrager till att taga penninger
utur jorden. För det hon så groveligen hade umgåtts med
lögn och tillmätt sig djävlakonst, slet hon ris 15 slag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
