Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Mäster Abrahams räfst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan bedrövlig familjebild ger visitationsprotokollet
av en man, som gjort hor och fördrivit sin hustru. Men
om henne »bekände var man, att hon var en stor drinkerska,
och aldrig är något ting eller ölstuva, med mindre hon är
tillstädes och dricker sig drucken». Här blev det
skilsmässa av. »Kvinnan blev förmanad, att hon skulle vakta
sig för oskickeligit leverne. Men han led kyrkostraff för
samvetets skull och slet ris, 39 slag.»
Annars var det sällsynt, att ärkebiskopen tillät
skilsmässa. Ett par andra fall med liknande utgång förekommo
dock. Det ena var i Södra Vi socken i nordligaste
Småland, där en man vid namn Jon från Fågelhem bott i sex
år, medan hans hustru hela tiden vistats i Alsheda. Om
henne heter det i visitationsprotokollet, »att hon intet var
duglig till äktenskap: ej hade han haft till att beställa
med henne i 14 år och hade bevis, att biskop Anders dem
åtskilt hade». Han fick tillstånd att ingå nytt äktenskap
på det villkor, »att han skulle försörja henne uti sin
livstid efter sin förmögenhet», och »att hon skall bedja för
honom, att han må komma till ett annat giftermål, och
hon vill vara alldeles en död lem för honom».
Det andra fallet var i Ryds socken i Östergötland. Där
»klagade Herr pastorn på platsen ömkeligen och gav om
sin hustrus skröplighet tillkänna med brev och månge
trovärdige människors sannfärdige vittnesbörd, att hon för 14
år sedan var av stor sjukdom och torrvärk i alla sina
lemmar och ledamöter så försvagad, förlamad och platt
fördärvad vorden, att hon i förbemälte 14 år alls intet
förmådde göra sin man någon hjälp och bistånd i hushållet,
ja icke förmådde själv röra sig ifrån det ena rummet till
det andra, utan andre måste leda och bära henne både ut
och in, såsom nu ock skenbarligit är. Hade ock i så lång
tid alldeles varit oförmögen att bevisa sin man någon
äktenskapsskyldighet, efter hon därtill såsom en död och
avdummad [1] lem platt otjänlig och oduglig var. Hade ock
fördenskull för någre få år sedan med sin mans goda vilja
och samtycke begivit sig till sin måg, där hon hos sin
dotter större och bättre rolighet och omvårdnad hava kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
