Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Klubbekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bondehoparna blevo emellertid fullständigt slagna av
Fleming, och deras ledare avlivades på ett fruktansvärt sätt.
Först krossades offrens armar och ben, innan deras huvud
föllo för bödelsyxan. Efter den sista segern över bönderna
vände sig Klas Fleming mot dem med förbannelser på sitt
vanliga mustiga språk. Därefter pryglade han en del av
dem med egen hand, och till sist skall han ha tvingat dem
att med tänderna bita ut tegel ur ugnsmuren. »I haven»,
sade han, »lovat att med tänderna riva Åbo slott neder och
icke låta där bliva sten uppå sten. Försöker nu, huru lätt
det är att riva ugnen neder, som så mycket mindre är, med
edre tänder!»
Blott några veckor därefter var Klas Fleming ett kallnat
lik. Döden hade kommit över den djärve utan förebud.
Man trodde, att han fått »trollskott» av de förbittrade
finnarne, som ansågos kunna på avstånd trolla ihjäl sina
fiender. Till hans efterträdare förordnade Sigismund den käcke
Arvid Stålarm.
Hu! Natten är mörk, och månen går opp;
ur brustna skyar han skiner.
Och nordanvind far i furornas topp,
och snöstorm kring fälten viner.
Hemskt hundarna tjuta i Pojo by.
Vad är det för eldbloss och hästtramp och gny?
Gud nåde oss fattiga bönder!
Där kommer ett tåg längs vägen som bäst
med svenner så bleka om kinden.
Järnryttare sitta så mörka till häst.
Hemskt facklorna fläkta för vinden.
Men fältmarschen klingar så dyster och dov.
Klas Fleming han rider här fram med sitt hov.
Ur vägen, vi fattiga bönder!
Nu drager han ned ifrån nordanland
den mäktige marsken till Svidja.
Han tuktat dess bönder med järnhård hand,
allt uppror han böjt som en vidja.
Snart rasta hans knektar i sus och i dus.
Röd hane snart galer i lada och hus.
Gud tröste oss, fattiga bönder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
